(gäst) Behöver en erfarens råd

Hej,

jag är en kvinna på 21 år, och i en situation som gör mig orolig. Jag har dock ingen aning om det är psykos, hypokondri eller något annat som ligger och lurar, men jag tänkte att jag kanske kunde vända mig hit som anonym så att jag får en synvinkel på mina problem från folk som verkar vara vänliga och kunniga.

På senare tid har alltid gått långsamt utför. Jag har alltid varit en person med höga ambitioner i skolan; lätt för att lära, lätt för att få höga betyg. Jag läser just nu på universitetet. Sedan ungefär två månader tillbaka har dock orken börjat tryta; jag har svårt att koncentrera mig, blivit arg på min lathet och gjort allting i sista sekund. Just nu blir det dock värre och värre, till den grad att jag måste tvinga mig själv att plocka fram allt material jag behöver, och när allting väl är framtaget och ”förberett” för studier kommer jag bara inte igång i alla fall.

Mitt sociala kontaktnät är i stort sett obefintligt. Eftersom att jag alltid varit lite excentrisk, fast på ett sätt som tidigare varit helt normalt, har jag alltid varit beroende av några få men utvalda vänner. Långsamt har dock dessa vänner fallit bort, och den sista vännen förlorade jag igår. Jag blev arg på henne på grund av en upplevelse att hon ignorerat mig, vilket hon motsatte sig, innan det hela ballade ut totalt och vänskapen var över inom 10 minuter. Just nu är jag relativt övertygad om att jag gjorde rätt, och att hon utnyttjat min vänskap, ibland hundlika lojalitet och bara sett till sina egna behov, men jag kan samtidigt inte skaka av mig olustkänslan från att jag ser spöken som inte finns. Vad om hon inte ignorerade mig, och inte utnyttjat mig under hennes egna svåra perioder för att sedan förskjuta mig när jag har det jobbigt? Med tanke på att jag dock blev riktigt arg innan diskussionen avslutades, och fortfarande har en upplevelse att jag behöver en ursäkt, är detta ingenting vi kan reda ut i efterhand. Just nu känner jag mest ingenting alls dock, är inte ledsen för att relationen är över, utan snarare lättad för att hon inte kan parasitera på mig längre.

Ibland känns det bara som att jag lever i någon helt annan värld än alla andra. Att prata med familj eller släkt om detta är uteslutet, och de är boende på annan ort (ca 4,5h tågresa från mig). Även om jag vände mig till dem, eller kröp till korset för min förlorade vän, är jag relativt övertygad om att de ändå inte skulle förstå min värld eller mina problem. Jag gråter inte över att jag helt plötsligt står utan kontaktnät eller folk jag kan träffa regelbundet (läser på distans, så har ingen kontakt med kursare eller lärare), istället känns detta mig helt likgiltigt, som något jag alltid förväntat mig på grund av att ”sådana” som jag inte kan passa in. Dessutom känns det just nu som att alla utnyttjat mig tidigare för sina egna vinningar, så kanske det är lika bra att jag saknar vänner...

Är jag bara deprimerad? Såklart, tankarna på att ta livet finns där, men livet är inte outhärdligt. Jag tycker inte jag är ful eller äcklig, jag försummar inte studierna på grund av att jag finner dem meningslösa eller för att mitt prokrastinerande ger mig ångest, jag kan bara aldrig komma mig för. Håller jag bara på att mogna som man gör när man är ung, och mina tidigare vänskapsrelationer har faktiskt varit av utnyttjande karaktär eftersom att jag varit så lojal och hängiven? Eller är det något annat? Jag vill inte säga att jag förändrats, men tittar jag i mina dagböcker skrivna innan julas är det som att läsa om en annan persons liv; en optimistisk, hjälpsam och i allmänhet dumdristig människa.

Jag tar inga mediciner förutom p-piller (för att hålla extrem mensvärk under kontroll, har ingen relation för tillfället), och har aldrig varit diagnostiserad med något. Jag mådde dåligt i 13-års åldern (som alla andra) och träffade en psykolog ett tag, men självkänslan repade sig och detta har inte smugit sig tillbaka (först nu kanske).

Jag ber om ursäkt för ett långt och kanske tidvis förvirrat inlägg, men jag skulle bara behöva lite tips om vad jag ska göra. Kanske det skulle hjälpa mig att bli medlem, eller jag kanske borde söka mig till ett forum om depressioner eller personlig utveckling istället? Eftersom att jag inte har någon ångest, riktiga intentioner att ta mitt liv eller liknande känns det dumt att springa till närmaste vårdcentral, som de flesta självhjälpssidor verkar föreslå. Det finns folk som behöver vård bättre än vad jag gör (tror jag), jag behöver nog bara hjälp med att hitta riktning och vad jag bör göra nu...

Med vänliga hälsningar,
L.

-

Hej gästen!

Kan det inte vara så att du är överansträngd och håller på att gå in i väggen? :väggen
Det är min erfarenhet att vänner drar sig undan när man mår psykiskt dåligt. Det är
nog inget unikt för dig.

Det här att studieförmågan har avtagit är ett varningstecken och kan vara ett tecken på att en psykos kan vara i antågande. Det kan tyda på kognitiv nedsättning som kan komma före en psykos. Om inte nu du har en depression för då kan tänkandet också försämras. Förutom nedsättning i studieförmåga så brukar nedsättning också finnas i socialförmåga.

Annars brukar 80 % av de som får schizofreni ha någon i släkten med schizofreni, schizoaffektiv eller bipolär. Det finns en tydlig ärftlighet med allvarlig psykisk sjukdom i släkten. Din excentricitet kan tyda på schizotyp personlighetsstörning som kan vara ett förstadium till schizofreni i en del fall.

Jag tycker inte du skall kontakta vårdcentralen för de kan inte något om detta utan ringa och prata med en psykmottagning på ett sjukhus. I större städer kan det finnas mottagningar som behandlar tidiga tecken på psykos så att risken att få psykos minskar. Det är viktigt att få så tidig behandling som möjligt.

Du kan också köpa omega-3 kapslar på apoteket och ta 4 kapslar per dag. Om man har tidiga tecken på psykos, så kan risken för psykos minska från 28 % till 5 % om man tar omega 3 i de doser som jag sagt. Kan vara en billig försäkring.

Troligen kommer du slippa psykos, men det är bra att vara vaksam och kolla upp, eftersom psykoser kan förebyggas t.ex psykiatrin kan ge dig psykoaterapin KBT som kan minska psykosrisken också med 50 %.

Tack för alla svaren! Kanske jag är överstressad, jag har aldrig haft något problem förut och förutom de förlorade vänskapsrelationerna har ingenting stressigt hänt... men det kan vara värt att tänka på. Admin1, jag vet att jag har en släkting på pappas sida som insjuknat i schizofreni, kanske därför något plötsligt dök upp i bakhuvudet. Jag ska se om jag kan höra av mig till psykiatrimottagningen på min ort och i alla fall tala med dem, jag var innan orolig att mina problem var ganska trivala och barnsliga... men kanske jag bör ta tag i det. Jag ska även ta mig till apoteket så fort de öppnar igen om de i sin tur skulle hänvisa mig till UMO, Omega3 kommer ju knappast döda mig och i bästa fall hjälper det. Tack så jättemycket!

Hej Levine och välkommen! Jag tror att du behöver någon att prata med som du kan anförtro dig till och ha som bollplank, exv en psykolog eller en psykoterapeut. Eftersom du studerar så har du antagligen inte så mycket pengar. Som förslag här, om det nu är så, kan du med fördel vända dig till sjukhuskyrkan på det sjukhus där en sjukhuskyrka är inrättad, där det finns en psykosmottagning. De är vana vid att psykiatripatienter vänder sig till dem och alla där har tystnadsplikt. Jag kan ta reda på någon att prata med på din ort om du nämner var du bor. De går bra att prata med. Det är gratis! Jag fick därigenom en som var anställd som var utbildad psykolog och gick till henne en 5-6 år och jag behövde inte lägga ut en krona på det. Istället blev hon som en god vän.

I fall att du behöver någon på studs att prata med kan du ringa, mejla eller besöka, om du bor i Göteborg, där jag själv bor förövrigt, till Kyrkans jourtjänst i Göteborg. Nu vet jag inte om Kyrkans jourtjänst finns på din ort, du har inte nämnt var du bor. Du kan nog ringa oavsett var du bor och du kan vara anonym. Du kan titta här på denna länk; www.svenskakyrkan.se/goteborg/kyrkansjourtjanst De har mottagning 24/7 och alltså öppet dygnet runt året runt. Skulle du råka bo i Göteborg eller i närheten är du välkommen att besöka mig för ett samtal och en god middag. Är du vegetarian tala om det.