Vanligt med remission? Eller feldiagnos?

Tack för era svar. Jag gjorde det där remissionstestet och det stod att jag inte är i remission. Men det var rätt svårt att göra och jag är inte säker att jag gjorde rätt, jag förstår inte alla termer. Men jag tycker att jag är så himla mycket bättre nu. I början av min sjukdom kunde det ta mig tre timmar att gå till ica som låg tio minuter bort, eftersom jag var tvungen att vänta på "verifikation" från mina signaler efter varje steg innan jag kunde ta ett nytt. Det kändes inte konstigt för mig då men jag inser ju i efterhand att det var ett rätt bisarrt beteende att stå och vänta i en minut efter varje steg jag tog på offentlig plats. Det blev bättre efter nåt år och jag behövde inte göra så längre efter ett tag, jag kände mer och mer att jag blev en egen människa. Sen hade jag (och har fortfarande men inte lika ofta eller intensivt) typ attacker av röster då jag blir frånvarande för att jag lyssnar intensivt och går runt mållöst och mimar vad jag hör, och det har också setts som ett bisarrt beteende. Och det att jag kunde bli fruktansvärt arg på människor jag inte ens kände på allmän plats om jag hörde en röst som sa att de var farliga på olika sätt, eller om jag kände att de skickade signaler till mig, då kunde jag (verbalt) attackera folk och det gjorde att jag blev inlagd mycket. även tappat en massa funktioner såsom personlig hygien, inlärningsförmågan osv. Och det låter ju som att det var schizofreni då. Men jag tycker det känns konstigt att jag varit rätt så jättesjuk i fem år och sen går det bort bara, inte allt men jag känner mig som en vanlig människa, det kontrollerar inte hela mitt liv längre. Och jag har fått sjukdomsinsikt, jag förstår nu att många saker som jag gjort och upplevt var rätt sjuka, vilket jag absolut inte kunde förstå förut. Jag kanske slätar över det som fortfarande finns kvar på många sätt eftersom jag känner mig väldigt frisk i jämförelse med hur det har varit. Den där skalan som Admin1 länkade visade att jag har ganska mycket "negativa symptom" kvar, vilket jag inte vet så mycket om hur sånt artar sig då det varit så mycket fokus på mina andra mycket mer problematiska symptom. Jag har heller aldrig gått någon patientutbildning i vad schizofreni egentligen är, det är mest ett ord jag fått kastat i ansiktet på mig på sjukhuset. Men som sagt har läkarna funderat på att ändra diagnosen fast jag vet inte till vad. Jag kan berätta mer om hur det varit om någon här vill ställa en "hobbydiagnos" på mig. Medicinen som har hjälpt är 40 mg zyprexa, 20 på morgonen och 20 på kvällen i velotab. Jag hade provat den tidigare men då endast 10 mg och de tyckte inte att den funkade då men i den här dosen har det funkat jättebra.

Det måste vara skönt för dig att de värsta symtomen har försvunnit, så du kan leva
ett relativt vanligt liv. Att handla på ICA behöver inte ta flera timmar då.

Så underbart för dig att du får må bra. Det är en gudagåva, så god som någon.

Medicinen är faktor i ekvationen helt klart. Klarar mig ok med min medicin. Negativa symtom är nog värst i vardagen.

Ja, zyprexa är en bra akutmedicin! Men var varsam med vikten! Se till att motionera regelbundet och inte äta så jättemycket! Du har nog bara kommit in i en annan fas av schizofrenin, ska kolla upp ett ord som heter podromal-fas, vet ej vad det är, men kollar nu.

Prodromal fas hette då inledningsskedet av schizofrenin. Min ni kan väl läsa om dessa tre faser som anses statuerande för begreppet schizofreni!

"Det finns dock tre distinkta utvecklingsfaser:

Prodromal fas – innan din sjukdom bryter ut på allvar kan du märka hur ditt humör och beteende gradvis förändras.

Du kanske börjar dra dig undan från socialt umgänge, uppföra dig underligt, känna dig trött och håglös eller försumma ditt yttre och den personliga hygienen. Du kan tycka att din värld förändrar sig.

Du kanske varken känner dig glad eller särskilt ledsen, bara känslomässigt nollställd. Många personer med schizofreni lär sig att känna igen de här tidiga symtomen som en förvarning om att ett återfall till sjukdomens aktiva fas kan vara på gång.
En utvärdering av behandlingen i det här tidiga skedet kan då hindra att ett sådant återfall sker

Akut eller aktiv fas – detta är när din sjukdom blir omöjlig att bortse från.

Symtom som vanföreställningar, hallucinationer och tankestörningar blir iögonfallande och du hamnar kanske i ett kristillstånd.

Under en kris kan ett sjukhus vara den säkraste platsen för dig.

Där undersöks ditt tillstånd noga och du får effektiv behandling


Residual fas – när behandlingen börjar få effekt stabiliseras tillståndet för de flesta och de akuta symtomen försvinner gradvis.

En del symtom (bristande ork, tillbakadragenhet osv.) kan finnas kvar olika länge – för vissa försvinner de ganska snabbt, för andra försvinner de kanske inte alls. 

Den här fasen kan vara i flera år, då och då avbruten av återfall till den aktiva fasen. Med regelbunden medicinering och stöd kan dock många drabbade begränsa återfallen till ett minimum."

Ja, dessa stadier påminner även i mitt fall mest hur mina tankar centreras till asperger-stadiet. Jag minns inte riktigt längre hur jag var när jag var liten, men "normal" var jag inte!

De behandlingar, som är viktiga att få är sjukdomshantering (IMR), familjeutbildning och kanske också familjeintervention. De minskar både symptom och psykoser, så man blir friskare. Dina negativa symptom kommer nog avta med tiden och det kan kanske också komma mediciner. Det du också borde satsa på aerobisk motion några gånger i veckan, som gymmande eller joggande. Det förbättrar tankeförmågan.