För ett år sedan fick jag min första panikångestattack. Den utlöstes av stress, alkohol och cannabis. När det skedde var jag nykter och satt och åt frukost. Det började först med krypande tankar av värdelöshet, som sedan ökade i både kvantitet och aggressivitet. Det var som om en blixt från klar himmel slog ner i huvudet på mig, och jag var tvungen att resa mig från bordet och bara försvinna ut. Jag trodde jag höll på att bli galen och skulle fastna i detta helvete för resten av mitt liv, som straff för mina synder. Tack och lov mynnade det ut efter ett tag, även om oroskänslan var konstant. Jag började söka uppgifter på nätet om hur jag mådde och fick således ett namn på syndromet, nämligen ”panikångest”. När jag fick fakta om detta lugnade jag mig lite, men förstod att jag var tvungen att bryta mina ”festliga” trender för att ha ett fortsatt bra liv. I första hand sluta med cannabis. Nu ett år senare har jag sällan dessa attacker, men då de kommer handlar de nästan alltid om att jag druckit och rökt på kvällen innan. Det händer nämligen att jag röker skiten ibland när jag är full och dum. Kan nämligen inte röka det nykter längre eftersom jag bara blir nojig och inåtvänd. Sån skit ska man akta sig för. Ångrar så mycket att jag tog mitt första bloss. Nu går det inte en dag utan att jag undrar vad för skit det kan ha ställt till med i hjärnan. Nuförtiden röker jag mycket sällan, men även efter en kväll då jag bara supit, kan mina bakfyllor bli rent förjävliga. Själva det jävliga brukar inte uppstå förens flera timmar fram på dagen, efter att själva bakfyllan gått över. Då blir jag skakig och upplever att det är ansträngande att andas. Jag blir skakig i kroppen, blir rastlös, får knepig huvudvärk, pip i öronen, upplever att hjärtat slår knepigt, alltså som en panikångestattack utan panik. Det är snarare en stark oro som kommer över mig och jag vet inte vart jag ska ta vägen. Kan inte sitta upp och koncentrera mig, bara ligga i sängen och vänta ut eländet. Denna huvudvärk kan sitta i flera dagar efter att jag druckit, och den blir värst när jag ska gå och lägga mig. Då väger huvudet bly och det känns som om hela jag skakar. Detta har gjort mig till en obotlig hypokondriker, och jag går ständigt runt och undrar huruvida jag har fysiska problem eller psykiska problem eller rentutav både och. Det går knappt en dag utan att jag söker på google efter artiklar om diverse sjukdomar, speciellt de extremaste såsom schizofreni, hiv, hjärntumör, psykos, hjärtinfarkt, epilepsi, osv. Jag förstår ju att jag bara skrämmer upp mig själv genom att sitta där och sjukligt lusläsa sådana artiklar för att finna mina problems namn, men jag kan inte låta bli. Jag upplever mig själv som frisk (bortsett min oförklarlig oro över ditt och datt) och skrattar ibland åt hur överdriven jag är, men sedan kommer också perioderna av tvivel. Förmodligen beror mina problem på att jag borde bete mig som en vuxen och ta tag i mitt liv, istället för att supa och härja som jag gör. Men ibland tänker jag att det inte alls handlar om mitt festande, utan rent av att jag är sjuk i huvudet. Eller har en hjärntumör då. Eller hiv. Eller det eller det eller det. Hjälp mig! Vad ska jag göra? Vad är mitt problem?
Författare till inlägg
