Hur vanligt är det med snabbt insjuknande i psykos? Att jag frågar är beror på att de två psykoser jag har haft i mitt liv har kommit snabbt och oväntat. Som 14-åring vaknade jag på morgonen till en värld som inte var min egen. Det var dödsriket jag vaknade till. Sedan tillstötte det ena efter det andra. Paranoia, tvång och skräck för att döda plus andra vanföreställningar och ångest.
När jag insjuknade som 25-åring hade jag visserligen haft en lång period av depression och dödsångest men själv psykosen slog till som en explosion. Jag vaknade och mådde fruktansvärt dåligt. Inne på ett bibliotek slog allt ner som en bomb. Insekter i kroppen, jagad av stridsflyg. Väl ute på gatan höll jag mig fast i stolpar för att inte levetera från jordens yta. Solen var svart som sot.
En kompis tog med mig in till akutpsyk och jag blev omedelbart inlagd trots att jag bara ville ta livet av mig och inte ville ha något som hindrade mig från det.
En kille jag känner har sagt att han blev vän med och förälskade i sin psykos. Hur är det möjligt att uppleva det så olika? Hur många upplever det som jag?
Min första psykos hade flera lager. Först var det ganska lugnt, jag kände en stillsam spänning för symtomet att de pratade om mig i radion hela dagarna. Sen kom andra lagret som var en euforisk dunder och brak psykos. Den damp ner i mig som från himlen. Sen kom sista lagret psykos som var mörk och skräckfylld.
Den första fasen varade nog i ett halvår. Sen var förloppet under ett par månader. Jag blev heller aldrig frisk, det skyller jag på min droganvändning. Men nu idag har jag psykotiska symptom mycket sällan. Sist det var allvarligt var väl med den hemska hyresvärdinnan.
