Inläggning på psyk - bra/dåliga erfarenheter?

Jag har gått i tankarna om att ta kontakt med psykiatrivården och få mig själv inlagd. Detta skulle givetvis få enorma konsekvenser för mitt liv, inte minst arbetslivet som skulle få sig en rejäl törn.

När jag pratat med vänner och bekanta som varit i kontakt med psykiatrivården i sluten vårdmiljö har det i regel varit negativt, alla är övertygade om att det kanske skulle vara bra med en slags paus från verkligheten för mig, men att miljön troligtvis skulle göra mig ännu sämre (jag är idag högt funktionell vad gäller i alla fall jobb och i viss mån relationer).

Så frågan är, vad är folks tankar om detta? Kan det vara värt att lägga in mig på psyk, är det ens möjligt när jag är så fungerande i samhället? Hur går man till väga? Vad ska man tänka på, vad är för- och nackdelarna från er som har varit inlagda?

Jag har mest negativa erfarenheter från inläggningar. Om du fungerar bra, så tycker jag du ska söka hjälp att få hemma.

Jag har relativt bra upplevelser från slutenvården. Fast det finns gånger då man helst bara vill glömma skiten. Personal som gått över gränser och blivit anmäld av min familj och av andra inom vården och sedan fått sparken. 8O

I det stora hela har jag fått hjälp med det jag behövt. Speciellt de senaste 2 gångerna då jag var inlagd längre tid.

Har man tankar om att behöva bli inlagd finns det - antar jag - en verklig orsak till det. Och då kanske man inte längre fungerar riktigt så bra som förut. Inte på alla plan iaf.

Det är nog inte så lätt att bli inlagd i dagens läge. De som vill bli inlagda blir oftast inte det, medan de som inte vill bli inlagda blir det kan man väl litet förenklat beskriva situationen. Mycket av vården är LPT eller tvångsvård.

Själv har jag varit inlagd en kort tid en gång. Fruktansvärt trist och jag ville bli utskriven snabbt. Jag har inget negativt att säga om personalen annat att de var inte särskilt aktiva utan mer bevakande.

Hur skulle det vara med några dagars semester på ett vadrarhem vid havet? Gå långa promenader längs klipporna och höra vågornas kluckande och vindens sus... känna doften av salt och hav och tall och ljung... samla karfterna, och återvända till vardagslivet påfylld med dofter och ljus... något sådant kan inte psykiatrin erbjuda dig, det fåpr du ordna själv... ett bra ställe är vandarhemmet vid Grisslehamn, eller ännu bättre, om du har råd, Hotel Havsbaden... där kan du njuta bad i en fin bassäng och få boka massage och andra välgörande behandlingar...

Tag kontakt med öppenvården för medicinjustering, om du önskar det, och fyll på kraften någon annanstans än på sjukhus... det mår själen bäst av...