Hantera ensamhet o att ha tråkigt

Undrar om ni upplever ensamhet o har tråkigt. Vet inte vilket det är riktigt. Men alltid efter middagen o efter hundpromenaden går hunden o lägger sig innan kvällsrundan 4 timmar senare o ja får panik. Jag börjat prata me folk på messenger, jag ringer morsan, jag lyssnar på musik, jag hänger på viska, jag dricker te o äter frukt o nötter. Alkohol hjälper alltid, men ja försöker minimera det o som idag då ja tränat dricker ja inte för ja vill inte förstöra träningen, försöker hålla nere magen genom att hålla ölen till helgen.

Tänker det hade varit bra om ja kunnat kolla på tv eller netflix eller spela dator eller nåt som vanliga människor. Men jag finner ingen ro o göra det. Har börjat spela lite gitarr igen, men kanske bara max 20 minuter varannan dag. Funderar om ja kanske skulle gå till gymmet 2 ggr om dagen istället vissa dagar, en gång på förmiddagen o en gång på kvällen.

Hur gör ni?

Jag är så van att ha det som jag har det. Tyvärr finns det väl oftast inte mötesplatser på mindre orter. De kan behövas för att bryta ensamhet.

Jo vi har ett sånt ställe. Jag var där för kanske 7-8 år sen, men var mycket sjuk då o gillade de inte. Jag o min terapeut har snackat om att ja ska börja där igen om ja klarar körkortet nästa vecka. Sen 1/12 ska ja få en kp.

Jag är inte rätt person att ge råd, för jag känner aldrig ensamhet och jag har aldrig tråkigt, så störd är jag. Men internet håller mig sysselsatt, jag prenumererar på många toutube-kanaler, och så Viska på det. Det är nog för mig. Om någon söker kontakt med mig tycker jag bara det är jobbigt. Mötesplatsen har jag aldrig besökt, men de har bara öppet 2 kvällar i veckan ändå.

Yoga men det är så himla dyrt!
Åka till fjällen och åka skidor.
Skapa musik. Men jag har skrivit vissa perioder några låtar och det har varit kul.
Åka till utlandet men inga pengar.
Personlig tränare. Har ej råd.
Funderar på att skaffa en låtsas kompis ifrån kommunen. Men gör inte det.

Men måste det!

Finns mötesplats för psykisk sjuka men vill inte ha kontakt med psykiska sjuka mer än anonymt på viska.

Så låtsas kompis från kommunen får det bli

Jag skriver dikter ibland som ja lägger upp i min blogg. Klarar ja körkortet ska ja börja läsa "utopia för realister" samt översätta min bok till engelska, för de finns massa kanadensare som har min bok som inte förstår svenska o inte kan läsa den.