Jo för mig är det oxå så. Få plats i befintliga kläder för att inte behöva köpa kostsam ny garderob. Av och till har man ju haft problem med kroppsuppfattningen. När jag bodde i Göteborg hittade jag en bok - din sinnliga kropp. Om glädjen i att faktiskt ha en kropp. Att den liksom inte är ett monster i ens hjärna. Tänka hur skönt det är att springa hur fantastiskt kroppen fungerar - i stället för jag måste springa det hårdaste jag kan under den och den tiden. Bort med prestation och in med kroppsglädje. För förutan kroppen hade vi inte vart mycket. Kroppen är allt vi har. Med hjärta, hjärna, muskler, leder, ligament och hela tjofräsen. Vi är ALLA fantastiska varelser med så mycket möjligheter. Försöker jag tänka.
Har gått en hel del på pumpen på sistone med kroppsglädjen kroppskärleken. Försöker skramla fram gammal luvsvisdom som jag en gång hade men som tappades bort på vägen. Med viktväktarna blev jag viktfixerad. Gram hit och dit. Kroppshat och förakt när vågen visade uppåt. Det gamla anorexi bulimi monstret vaknade.
Det vill jag inte ha. Så destruktivt och ångestdrivande. En gång övervann jag kroppshats och kroppsföraktsmonstret - jag ska göra det igen. Ok fine om jag väger 108 kg jag har ändå en fantastisk kropp som är med mig på så mycket kul och bra.
