Mitt immunförsvar är otroligt starkt, förmodligen eftersom jag var sjuk VÄLDIGT ofta som barn. Hade halsfluss minst en gång om året, plus rejäla förkylningar o ibland influensa . Nu är det alltså tvärt om; i vanliga fall är jag förkyld några dagar om året, thats it. Fast förra året var jag faktiskt sjuk två gånger, vilket är extremt för att vara jag! En lite svårare virusinfektion med hög feber o lungpåverkan på våren och en lätt förkylning i början av hösten.
Resten av min fysiska hälsa är inte helt fastställt. Har haft olika bristtillstånd (järnbrist , zinkbrist, D-vitaminbrist) då och då, men inte nu.
Däremot har jag onormalt höga nivåer av prolaktin trots att medicinen som jag o läkaren trodde orsaka det är borttagen. Jag hade inte känt mig sjuk (om man inte räknar med trötthet o huvudvärk, men det är typ normalt för mig), men plötsligt misstänker min läkare att jag kan ha en tumör på hypofysen. Detta pga höga nivåer av prolaktin , vilket upptäcktes för att jag fått mjölk i brösten (bläääääääääää, känner mig... djurisk ! Jag vet att det är mänskligt, men jag vill inte att saker utsöndras från min kropp, särskilt inte när de inte borde!). Först tänkte jag att läkaren bara överreagerade, men nu när jag läst på lite så ser jag att jag faktiskt verkar ha många av symtomen man kan få vid hypofystumör. Verkar . För nästan allt det där kan också ha HELT ANDRA orsaker. Så jag är inte så orolig, även om det är fullt möjligt att jag faktiskt KAN ha en tumör.
Snart kommer jag få veta hur det förhåller sig, för igår var det dags för magnetkamera-undersökningen som min läkare beställt. Det var en lite udda upplevelse, för jag hade väntat mig vanlig skiktröntgen (CT) eller att MR åtminstone skulle vara nästan samma som CT. Men det var lite krångligare procedur än CT (har gjort CT scanning av skallen vid min psykos och dessutom när jag fick parkinsonism av medicinen, plus när jag var bebis o de behövde kolla om jag hade hydrocefalus), jag fick bara ha sjukhusskjorta (o underkläder såklart) och fick ha nån konstig grej över ansikte o huvud, och de tog hälften av bilderna utan kontrast , sen injiserade de kontrast . Det var inte så jobbigt som det låter, det var mest lite spännande! Fast det var lite irriterande att behöva hålla huvudet totalt stilla , åtminstone varje gång jag kom att tänka på att jag INTE fick röra det, haha.
Men. Innan jag får röntgenresultatet betraktar jag mig som frisk, fast med risk för sjukdom. Jag tar inte ut en sjukdomsstämpel i förväg. Förutom ni här på Viska så är det bara mamma o min bästa vän som jag har berättat för, för om jag säger ”jag har KANSKE en tumör” till alla jag känner så kanske de tar bort ”kanske” och blir onödigt oroliga!
