min pappa frågade

Hej! Vi har inte haft kontakt förrut. Jag har en fråga. Min pappa frågade mej för någon vecka eller två om jag ville ha en till chokladbit. Jag visste inte vad jag skulle säga, och undrade om vad han menade. Jag sa nej. Sedan frågade jag en mailvän om det och han sa det brukar vara så med blommor och choklad. Min fråga till dig är tror du jag orkar en till liten baby? Jag har en till sedan förrut men då fick jag missfall och det var i ett annat liv. Jag är livrädd för att jag inte ska orka för jag har ju schizofreni och min mamma, min faster döda och inga av mina mor eller farföräldrar kvar. Jag är mest trött på dagarna. Hälsningar Helena

Hej!

Det är en stor sak att skaffa barn. Ett barn kräver väldigt mycket av mesta, men ger också så mycket tillbaka. Det är viktigt att man själv mår någorlunda bra och känner sig redo innan man skaffar barn, för om inte du mår bra, hur ska du då kunna ge ditt barn den omvårdnad det kräver?

Ett stort beslut på alla sätt. Ett förslag från mig kan vara att diskutera med någon som du känner väl. Någon som du har förtroende för. Jag känner dig för dåligt för att kunna ge några mer konkreta råd.

bambigirl skrev: Hej! Vi har inte haft kontakt förrut. Jag har en fråga. Min pappa frågade mej för någon vecka eller två om jag ville ha en till chokladbit. Jag visste inte vad jag skulle säga, och undrade om vad han menade. Jag sa nej. Sedan frågade jag en mailvän om det och han sa det brukar vara så med blommor och choklad. Min fråga till dig är tror du jag orkar en till liten baby? Jag har en till sedan förrut men då fick jag missfall och det var i ett annat liv. Jag är livrädd för att jag inte ska orka för jag har ju schizofreni och min mamma, min faster döda och inga av mina mor eller farföräldrar kvar. Jag är mest trött på dagarna. Hälsningar Helena

Hej Bambigirl,

Är du gravid? Om det är så har du svåra beslut att ta ställning till. Kanske känns det som du inte orkar med en liten, du har ju inte så mycket stöd omkring dig från far och morföräldrar. Men hur är det med din pojkvän/make? Ställer han upp för dig? Hur vill han ha det? Vad vill du själv?

Man mognar mycket när man får barn, och det finns stöd att få från samhället som en kontaktfamilj som barnet kan vara hos vissa helger om man behöver avlastning. Om man mår mycket dåligt kan det vara tvärt om, att barnet bor hos kontaktfamiljen, och man själv träffar sitt barn då och då.

Det viktiga är ju att man finns där för sitt barn så mycket man förmår, om man väljer att skaffa ett barn... ett barn är en lycka, något så stort...

Själv har jag ett barn som nu är vuxet. Hon har vuxit upp hos mig, och är den största glädjen i mitt liv. Men jag har haft hjälp av en kontaktfamilj vissa perioder när jag har mått dåligt...

Jag ångrar inte att jag skaffade barn. Det är det bästa jag har gjort.

Jag hoppas att du kan komma fram till hur du vill ha det, och finna lugn och ro inför framtiden. Det är ditt beslut, du själv vet innerst inne om du vill eller heller vill slippa ifrån det.

Lycka till med dina funderingar!

Stor kram från Isa-Alise

Jag ångrar inte heller att jag skaffade barn men hade jag förstått vad jag förstår idag att jag inte var helt frisk, så kanske jag inte hade skaffat barn Barn kräver mycket och jag var helt inställd på att ge allt. Att de skulle alltid komma i första rummet men när man är frånvarande i sin sjukdom mår barnen inte bra. De har fått betala ett högt pris för att komma till världen. Min son skall nu börja gå hos en psykolog. Min man, barnens pappa, var fullt upptagen med sina läkarstudier så jag var ganska ensam om att uppfostra barnen. Jag hade inte heller några mor- eller farföräldrar eller svärmor som kunde hjälpa till.

Jag tror att din pappa faktiskt bara undrade om du ville ha en chokladbit till och han var nog bara omtänksam. Jag tror inte att han ville fråga om du vill ha ett barn till. Din mailvän missförstod nog situationen och frågan fullständigt.