Orkeslöshet m.m

den senaste månaden så har det blivit ännu värre har ingen ork,motivation till göra saker ligger oftast i sängen kan ligga hela dagen och vill inte gå upp bara ligga ingen motivation alls ingen glädje alls men det problemet har man haft länge tyvärr och känner mig apatiskt orkar inte ta tag i smågrejor man skall göra eller måste göra ? vad är det som händer undrar man nån som har en förklaring för har inte haft detta förut så apatisk orklös motivationsbrist och ingen glädje alls och ångesten har blivit värre och så ? börjar sjukdomen bli värre och nån som har liknande problem ?

Ibland kan man få en depressiv svacka, och då blir orkeslösheten värre ett tag. Men det brukar gå över efter ett tag igen. Se till att måna om dig själv och gör sånt som du tycker om. Prioritera det andra - du kanske inte behöver göra allt som finns på din "bode göra" lista. Om hemmet både borde städas, disken diskas, tvätten tvättas och soporna tas ut, så kanske det räcker med att diska upp och ta ut soporna. Det andra får vänta. Vikigast är väl att få mat i sig.

Se till att sova ordentligt på nätterna. Du behöver tillräcklig vila för att orka på dagarna...

Sånt kämpar jag med varje dag sedan min schizofreni bröt ut.
Nu när jag har sjukersättning och inte jobbar är det lättare.
Energin räcker till det nödvändigaste men jag förenklar det mesta.
Det är så skönt att inte behöva gå upp tidigt på morgonen.
Det är bra att inte andra har insyn i hur jag löser problem eller hur
min mathållning ser ut.

Jag lider oxå av enorm orkeslöshet..tar nästan hela förmiddagen innan jag riktigt kan ta tag i att tex.äta frukost duscha osv...ibland blir jag oxå liggandes i sängen hela dagen..Idag jobbar min sambo kväll då mår jag sämst e här ensam med all oro och papanoja om att någon är utanför osv...men en dag denna vecka kommer mina föräldrar till mig på kvällen så brukar vi göra...Så jag förstår din orkeslöshet man orkar knappt sköta sig själva....

Jo, jag har inte den riktiga orken, att förändra mitt liv. Jag har inte den riktiga orken att sätta mig in i andras liv. När ngn antyder ngt kan det ta flera timmar innan min intellekt får antyda att det var elakt menat. Det tar helt enkelt för lång tid att införlivas i det intellektuella systemet.

Mitt liv får en förskjutning, när jag själv får ta konsekvenserna av "no inputs". Det är lätt att vara efterklok, men det är så mitt liv har sett ut. Att känna
en status quo (det tog tid innan dem släppte detta ord) är hemskt när ingen vill bli delaktig i ens problem. Denna tävlingsform är djupt orättvis, då ingen bevisligen kan fungera i status quo. Vem ska då ta smällen, samhället eller jag själv?

Det är ju samhället som har stött ut mig och inte tvärtom. Varför får jag inte vara delaktig i samhällets kärna?

jo fruktansvärt jobbigt detta man känner sig så handikappad när man inte klarar av nått för det inte finns ork m.m men man får väl göra det bästa av det försöka göra saker till och från även om det är så svårt när man inte har ork m.m får hoppas detta försvinner eller dämpas vore ju bra man har ju massor av andra problem som är där med blir ju inte lättare verkar som sjukdomen blir värre och värre bara inte mycket att göra än att hoppas på bättring