"Den självdokumenterande patienten"

Jag har de senaste åren roat mig med att göra, dels i FaceBook, dels postings, t.ex här en massa skrivande. Och då fått ihop kombinerad dagbok, sjukjournal, intellektuell log, med suveräna citat lite kommenterade ibland. Och allt detta har jag sparat, t.ex FaceBook sparar jag på Mac-Web Archive format, och här gör jag "sök" på mina inlägg, dumpar söksidorna till pdf-filer för ytterligare åtgärd.

Sedan så har gjort en webplats i iWeb för egen "lokal" (på min Mac) läsning med FaceBooksakerna, alltihop samlat!

Och jag gjorde en iBook på prov om "Min sjukdom", med mycket om just sjukdomen och nöjde mig utan att göra klar den, för den behöver ju uppdateras när jag gör nya postings ändå. Och jag orkar inte lägga mer tid på något som fyllde en funktion, jag lärde mig verktyget iBook Author lite, och hade kul!

Och iBooks kan man ju lägga ut hos Apple gratis eller för försäljning, om jag förstår rätt. Så man kan bli författare!

Men jag gör då detta, för dagbok är jättenyttigt. Och sjukjournal får jag feedback genom. Och "lifelogging" som detta kallas (råkade jag se på nätet), är en intressant verksamhet.

Framförallt så vill jag slå ett slag för att bli "den självdokumenterande patienten". Jag skrev ut en bibba saker och gav till psykosmottagningen, för dom kan ha klar nytta av att få större och snabbare påverkan än en vårdtid som kanske varit 100 ggr långsammare förut. :vissel

Men att bli självdiagnosticerande avråder jag ifrån. Jag tror på deras kompetens, man får lämna det till dom för förnuftig hantering. Vilket jag tror är klart kraftfullt för en effektiv vård och diagnos. För mig fungerade detta utmärkt!

Jag råder er att, om ni inte är så intresserade av det som jag gjort - så starta då att skiva dagbok! Klart nyttigt. :grandpa :tummenupp

/notwoodstock

Dagbok kan nog vara bra för att försöka komma underfund om vad som gör att man ibland mår sämre. Ofta är det ju miljöfaktorer som gör att man mår sämre och det är bra att komma underfund om dem så man kan försöka undvika saker, som man försämras av. På så sätt kan nog dagbok göra att man mår bättre.

Den sista abrovinken som jag kom på var att lagra det skrivna som Webarkiv och pdf-filer, och sedan också indexera alltihop i Adobe Acrobat Professional. Då kan man direkt få upp träffar i alla underfiler i arkiven.


[pixabay.com]

Tror inte att vården är det minsta intresserad av att jag ger dem en bibba papper
om mina sjukdomar. De gör allt för att negligera mig. Tror att det beror på min
ålder.

De har inte tid att läsa det man skriver särskilt om det är många sidor. Läkare vill inte läsa utan ställa frågor och få svar.

Jag är övertygad om att allt som jag har skrivit kan vara nyttigt, men frågan är för vad.

Jag har ingen författarbegåvning, så allt det skrivna kan inte bli kåserier, som jag tänkte. Att skriva en egen biografi verksr onödigt, det är ju redan gjort. Otryckbart.

Men att visa på något vis om att man är ett svart eller vitt hål, informationsmässigt, verkar korkat.

Kanske Professor Balthasar destillerar fram något vettigt.

Det verkar ju onödigt att göra bort sig i ännu större utsträckning.

Alltså, sammanfatta alls? Jag har ju producerat "Myself - the GB".