Jag har rökt i fyra år och det började just ljust. Men det tog skruv med den psykiska ohälsan som kommer av rökning och nu är jag i samtalsterapi med sluta-röka-linjen angående rökning och snusning, för eländet skall bort, så är det bara. Jag tycker att alla återfall är mycket deprimerande och min far slutade röka för 39 år sedan och det ser jag som ett föredöme. Varför ska man röka när det är giftpinnar det handlar om? Det är inte normalt att inte utarbeta en strategi för att sluta för ett bättre liv. Det är en riktig "downer" tycker jag, blir så sänkt av cigaretter, men uppåt av snus. Vad kan det bero på?
Författare till inlägg
