När man inser att det man trodde var fel

Jocke skrev:

pippi skrev:

Jocke skrev: Det värsta en människa kan säga, är "jag förstår inte" utan att anstränga sig eller visa en nyfikenhet att man vill den andres bästa utan baktankar.
Det värsta jag kan tänka mig för scenario är att leva med en död ting i närheten. Jag tror det är den som uppmanar till självmordstankar. Då gäller det att intala sig att man ska vara plikttrogen och ställa upp på det man kommit överens om sinsemellan. En annan människa är ens alibi för ett fortsatt liv. Psykologer tror jag inte funkar för schizofrena? Det är ren och skär medmänsklighet som kurerar dem värsta symptomen och en vilja att vilja förstå hur man tänker.

Underbart skrivet Jocke!
Medmänsklighet är otroligt viktigt och borde vara självklart.
Du har alldeles rätt.
Livet i VB?

Ja, jag blev utskälld igår för att min flickvän delar mitt intresse för fotboll.
Jag undrar om detta kan översättas i faddersystemts verkningar? Jag skiter i pengar så länge det kan hjälpa ngn. Smygrasismen är ngt som är dolt i våra värsta vaneföreställningar, t. ex utnyttjar man zigenarna att hata även annat fölkslag. Det ena ger det andra, en slags misstänksamhet. Det är den strängen sd spelar på. Nyamko verkar vara en sann socialist, hon tror på människans lika värde. Jag tror hon är väldigt ensam i regeringen.

Jocke!
Har jag missat nåt? Har hon kommit?
Mår du bra?

Figuren skrev: När jag berättade en av mina vanföreställningar till min psykiatriker kunde inte han hålla sig för skratt, det tog en bra stund innan han sansade sig. Jag blängde bara på honom och tyckte han var konstig.
Men det hjälpte mig att själv skratta åt det i sinom tid. :lol:

Ha-ha-ha, nu kommer jag ihåg en sann historia. Som ung tyckte jag om att resa (tycker fortfarande men hinner inte). Jag reste billigt och i stället av hotell valde jag privata hushåll som tog emot betalande gäster. I en liten stad i Norge frågade jag hos den lokala resebyrån om de hade den sorts inkvartering.

Det fanns nog ett ställe som låg på andra sidan av järnvägen än den ynkliga lilla byn som nog kallades stad. Det fanns ett litet egnahemshus, eller skulle man säga stuga, som just och just fyllde kriterierna att duga till inkvarteringsplats. Det bodde bara en tystlåten gammal gumma där.

Jag började känna mig väldigt paranoid, trots att jag samtidigt visste att det var bara en känsla. Stället var lika spökligt som i Hitchcocks Psyko, bara betydligt anspråklösare. Jag var nog helt medveten om att ingenting galet kommer att hända, men ändå kände jag mig mycket lättad då jag på morgonen fick lämna den konstiga övernattningsplatsen.

Nu då jag tänker på saken, verkar det väldigt komiskt att jag blev så paranoid pga gumman, nu kan man skratta ha-ha-ha :lol:

:lol:

Att lämna turiststråken och det glättade i broschyrerna
kan vara intressant. 8O :lol:

Jocke skrev: Det värsta en människa kan säga, är "jag förstår inte" utan att anstränga sig eller visa en nyfikenhet att man vill den andres bästa utan baktankar.
Det värsta jag kan tänka mig för scenario är att leva med en död ting i närheten. Jag tror det är den som uppmanar till självmordstankar. Då gäller det att intala sig att man ska vara plikttrogen och ställa upp på det man kommit överens om sinsemellan. En annan människa är ens alibi för ett fortsatt liv. Psykologer tror jag inte funkar för schizofrena? Det är ren och skär medmänsklighet som kurerar dem värsta symptomen och en vilja att vilja förstå hur man tänker.

Håller inte alls med dig, Jocke. Jag tror att det skulle vara väldigt nyttigt att få diskutera sina vanföreställningar med en psykolog, när man är inlagd för en akut psykos. Det kan säkert minska vanföreställningarna och kanske också minska återinsjuknande. KBT har effekt mot vanföreställningar och minskar också återfall i psykos, så det finns redan vissa indicier på att det skulle vara bra. Idag gör man nog ingenting åt detta problem och hoppas att antipsykotika skall lösa problemet, men 70 % får inte full effekt av antipsykotika. Det kan ju vara jobbiga vanföreställningar typ jagad av CIA och det borde väl vara bra om någon försäkrar en att det inte alls är sant, så man kan stressa av.

Det går att reda ut mycket av vanföreställningarna redan
på akutmottagningen, när man träffar en läkare.
Om han/hon är skicklig så kan många frågetecken rätas
ut och psykosen behöver inte blomma ut.
Den här första kontakten är jätteviktig om det ska bli
tvångsvård eller inte.