När man inser att det man trodde var fel

Hej och välkommen Jojohanna!

Att landa efter att ha varit i psykos är inte lätt.
Något så omtumlande som en psykos är svårt
att uppleva.
Fast verkligheten är många gånger bättre och mindre
skrämmande.

Jojohanna skrev: Det tog flera år innan jag kunde ta in att jag haft en psykos. Det jag trodde var ett uppvaknande alt. självförerkligande, var en psykos.
Hur ska jag kunna lita på mina intryck efter det, efter att ha svävat, tagit del av universums hemlighet. Vad ska jag göra med den informationen jag fick under psykosen, hittar ingen användning för den i den "riktiga" verkligheten.
Ja, det är svårt att "komma tillbaka". Mitt råd är att vara förlåtande mot sig själv, att tänka att man varit sjuk. Kanske prata om det med någon man litar på. Skammen är stor. Och du är inte ensam!!

Upplysning samt meditation är inget som ska hända i ditt huvud, dvs du ska inte "se" något, du ska inte heller "höra" något, det är ingen "film" som ska spelas i ens huvud. Medvetandet ska vara totalt tomt, din ögon ska va öppna, riktade mot verkligheten.. Egentligen ska det inte vara någon som helst form av intellektuell tankeverksamhet eller resonerande, du ska inte heller "förstå" något intellektuellt efteråt. Det ska vara som att öppna ögon som första gången du kommer ur mammas mage. Upplysning sker snabbt, fast ändå tidlös.

Man ska inte hävda att upplysning är en form av psykos. Men en bra lärare märker fort om personen ifråga fick en illusion eller en riktig erfarenhet.

Bara lite poängtering

Välkommen till Viska!

Välkommem Jojohanna.
Efter mina första psykoser blev jag depprimerad.

Hej Jojohanna!
Välkommen hit :!:

Åh tack allihopa vilket välkomnande Hej på er.

Krille: I brist på ord använde jag upplysning, vet inte hur jag ska förklara, men jag fick "kontakt" med något övernaturligt. Eller det var något som tog kontakt med mig. Jag vaknade mitt i natten av att dammsugaren kallade på min uppmärksamhet, jag trodde det var en ande som i skepnad av min dammsugare ville trösta mig. Den sa: var inte rädd jag är här för att hjälpa dig, vi fick "kontakt". Det var elektricitet, en slags kraft (energi) och jag hade gåshud. Jag gick runt i lägenheten och där jag fäste blicken där var rösten. Den var överallt och jag kunde inte fly, ingen människa kunde rädda mig. Överallt var den och den sa :var inte rädd, du ska få hjälp. Väkte min man o frågade om han hörde, men det gjorde han inte. Jag var så hjälplös och utelämnad till den här kraften. Sedan blev jag som omfamnad och efter det var det som om jag satt fast i ett grepp och jag kände hur kraften trängde in i maggropen.Som en hand som gräver sig in i diafragman, grävde runt som för att leta efter all mitt livs ångest och den tog den med sig och lämnade mig med ett vakum i lungorna och med en kraftfull rörelse sögs luft in i mina lungor och jag kastades bakåt av suget. Häftigt illamående men jag kräktes inte. Efter det andetaget hade jag ett lyckorus i flera dagar, pupillerna täckte irisen och det var otäckt att se mig i spegeln.Jag fick även ett datum, vet inte om jag vågar skriva det här men jag var så rädd för det datumet i 1 år, skräckslagen. Det hände mera saker som jag inte minns nu. Detta var år 99 och första gången jag fick kontakt alternativ psykos

:tänk Jag tror att den kraften räddade livet på dig! Faktiskt tror jag det är sant! Det att kraften gick in och rumsterade runt, var nog det att den tog bort en sjukdom hos dig!!

Jag tror annars att du bara hade haft ett år kvar att leva innan kraften gick in och helade dig!

Jag har också haft upplevelser av skyddsänglar som har räddat mig till livet flera ggr!

Detta visserligen inte gällande sjukdomar, men det är så här de brukar agera rent initialt, men sedan kommer dina egna tankar ibland på fel håll! Men du har ju överlevt...