En ängel som inte finns

Hej.
Det känns verkligen som att jag inte finns! Ingen här heller verkar veta att jag inte finns... Vet inte vad jag gör för fel...
Ingen ser mig fast nu var det någon som ropade på mig...
Ha det!

hej. Alla känner vi nog så ibland, att man blir borträknad men eftersom du kan reflektara över det, så måste det ju finnas minst två stycken och att inte bli sedd är väldigt svårt tyvärr. hur liten du än är.

Tumelisa skrev: Hej.
Det känns verkligen som att jag inte finns! Ingen här heller verkar veta att jag inte finns... Vet inte vad jag gör för fel...
Ingen ser mig fast nu var det någon som ropade på mig...
Ha det!

Bra att du skriver här... chatt kompisar kan också hjälpa en.... jag har fått mycket hjälp och stöd här på Viska... det finns många här som kan stödja, uppmuntra, och se en... hjälpa en att må bra...

Många tänker nog på samma sätt tror jag. Men samtidigt när man mår som sämst så har man nog fullt sjå med andra mycket värre problem. På sätt och vis är det nog ett tecken på att du är på bättringsvägen. Möjligen kan du ha en depression på gång. Du kanske skulle göra självtesten för depression på <!-- w --> www.deprimerad.net <!-- w -->
213.88.140.183/deprimerad/allm/testa/madrs.htm
Efter man svarat på frågorna får man besked hur många poäng man har. Det står också där vid vilka poäng man skall söka vård.

Hej...
Jag ser fram emot att få läsa det ni skriver. Jag kan ju inte säga att det är roligt i ordets bemärkelse men jag tror att ni förstår. Jag känner igen mig i så mycket ni skriver men jag har ju inte schizofreni... Undrar hur det kan hänga ihop? Jag har fått diagnosen psykotisk personlighetsstörning, vad det nu är för nått?

Jag känner också ofta att jag inte finns, inte är i min kropp. Att jag liksom svävar och att ingen ser mig. Får för mig att folk går rakt igen mig. Jag är inte heller schizofren, min läkare säger att jag är gränspsykotiskt, vad nu DET är för nåt...