När jag jobbade inom sjukvården så grunnade jag mig
fördärvad på hur man skulle bota eller förbättra människors
hälsa och funktioner. Arbetsterapi som jag arbetade med var
ett ganska trubbigt instrument på den tiden.
När jag läste Åsas journal om hur ett barn med cerebral pares
förbättras med petö-metoden så blev jag begeistrad.
Det kanske kan räknas till grandiosa idéer.
När jag insjuknade hade jag en röst, som sa att jag skulle få Nobelpriset. Jag trodde inte på det själv utan jag var medveten som att jag hade en psykos för jag hade ju frivilligt sökt hjälp för just detta.
Jag har trott att det ska bli ett tredje välds-krig, så jag rustade mig med bandage och mediciner och diverse småprylar som är bra att ha vid katastrof tillstånd samt att jag tog reda på vilka hyreshus som har skyddsrum.
Sedan så checkade jag in till psyket.
