SKRATTANFALL

ja fattar inte vad de är med mej.. nästan alltid när ja är ensam ute eller bland folk får ja värsta skrattanfallen och bara börjar gapflabba för ingenting.. folk måste ju tro att jag är knäpp! de här har börjat störa mej väldigt mycke.. min kompis berätta för mej att hennes farfar dog för några veckor sedan..ja tyckte så synd om henne men var tvungen att bita mej i läppen för att inte börja le... herregud va är de för fel på mej..? de börjar bli väldigt obehagligt det här...tänker snart inte gå ut längre.. jag är även deprimerad och känner mej övervakad vart jag än är och vad jag än gör...hjälp!?

Det kan vara ett skydd mot osäkerhet också... man skrattar när man inte vet vad man ska säga...

ja..jag har också undrat varför man gör så?

När jag fick uppgiften att berätta för en bekant att hans morfar dött...
så försökte jag förgäves sluta le och småskratta.. .?

Jag bad naturligtvis så hemskt mycket om ursäkt...
det var inte menat att vara elak..utan jag var tvungen att förklara att jag har svårt att hejda mig när det handlar om sorgliga saker..sa jag sedan..

Kände mig så hemsk... .?

Om man har psykotiska besvär kan man få skrattanfall och också skratta vid felaktiga tillfällen. Det är svårt att säga om du har psykotiska besvär, men om depressionen och känslan att vara övervakad fortsätter tycker jag att du kanske borde söka läkare. Jag har dock aldrig hört att skrattanfall eller att skratta vid felaktigt tillfälle skulle vara ett tidigt tecken på psykos. Svårt att veta hur relevant det är därför.

Jag har haft problem med skratt och léende särskilt vid fel situationer eller helt utan anledning. hörde på schizophrenia.com att det kallas sardonic och är ett tecken på schizofreni.

sardonic = övermod, hånfullhet, bitterhet // från ordlista på nätet

När jag skrattade hade jag verkligen inga såna känslor då!
Mest skam.