Jag blir inte av med ljuden

Jag blir så trött på saker och ting, jag vet inte vad felet är och jag pratade med skolsköterskan om det och hon pratade om shitsofreni, men jag är inte sjuk. Fan jag tror att dom vill att jag skall må dåligt bara - dom djävlas med mig...

Det surrar i huvudet, musik i olika former kan ligga och störa i bakhuvudet så att jag inte kan koncentrera mig i skolan. Fastnar i tankar som bara upprepar sig hela tiden. Jag kan hör inga röster men däremot så är det nån inre röst eller liten djävul inom mig som försöker få mig att göra saker som jag egentligen inte vill. (Ofta töntiga saker som att gå fram till en tjej och fråga om hon vill Kn***a med mig) - även om jag sedan inte gör det <!-- s:oops: --><img src="{SMILIES_PATH}/icon_redface.gif" alt=":oops:" title="Embarassed" /><!-- s:oops: --> <!-- s:oops: --><img src="{SMILIES_PATH}/icon_redface.gif" alt=":oops:" title="Embarassed" /><!-- s:oops: -->

Jag märker att folk pratar om mig - men de säger att de inte gör det men det märker jag - det blir tyst när jag kommer in i klassrummet eller så!

Jag tror att min mamma bevakar mig också jag har sett att hon varit i mitt rum när jag inte är där - flyttat på böcker och sånt och jag tror att hon lyssnar i andra telefonen när jag pratar med kompisar också!

Jag ska byta skola tror jag - dom tycker inte om mig här. Alla bara låtsas som dom inte hörde och psykar mig!

jag vet inte vad jag ska skriva men tyckte det du skrev om din mamma var lite lustigt. jag skulle vart glad om jag hade haft en mamma som städade rummet åt mig när jag bodde hemma.

att det blir tyst när man kommer in i ett rum, speciellt när det är yngre är ju såklart lite konstigt om det är en tjötig klass i övrigt. men det är egentligen inget att bry sig om, sämmre var om de hade börjat prata med en gång om dig som du tror de gör, eller hur?

Hon städar inte - hon snokar, jag vet inte efter vad men hon snokar. Jag har sett att hon tjuvläst brev och sånt också. Hon ångar upp dem om de är klistrade och sen klistrar hon ihop dem igen - helsjukt!

Kompisarna pratar ju inte när jag är där men jag tjuvlyssnar utanför dörren ibland några sekunder innan jag går in och jag hör att de viskar mitt namn och en massa taskiga saker.

det var konstigt, du är sjuk. kanske shizofren annars skulle du väl inte skrivit på denna sida. har du fått diagnos?

du verkar vara medveten om att det är dina egna tankar som får dig o tro sånt men ändå förnekar du det. Om det nu är så att dina kompisar snackar skit om dig när du inte är där, är de då dina kompisar. lämna dem, skaffa nya så småningom om du tror det blir bättre, ang din mamma så får du leva med det även om det är så att hon snokar, det är hennes rätt. hon kanske misstänker att du knarkar vem vet, försökt att prata med henne. Det blir inte sämmre om du får reda på VARFÖR

Det var skolsköterskan som sa att jag kunde söka på internet och då hamnade jag här? Diagnos - äh dom djävlas ju bara med mig, jag gick bara in här för att titta vad hon snackade om, men sjuk är jag inte!

Jag har pratat med henne (och även skällt ut henne), hon säger att hon aldrig skulle göra nåt sånt, men jag har hittat brev som hon gömt under tidiningar och sånt. Jag knarkar inte det vet hon! Jag går helst inte ut utan läser gärna och så - det är ju så mycket bråk på stan och dom väntar nog på mig där - i skolan vågar dom inte slå mig men om jag kom på stan på kvällen....

Får se om det blir bättre om jag byter skola!

Jo det är min egna tankar men jag kan inte sluta att tänka dom det blir som ett ekorrhjul - du vet som en låt som fastnar i huvudet.

När jag var yngre så fantiserade jag om att jag hade en utomjordisk vän som jag kallade för Xom - han gav mig råd om hur jag skulle göra saker och sånt - men honom pratar jag inte med så mycket nu (pratade bara med honom när jag var i mitt rum) - om nån hörde mig skulle dom tro att jag var knäpp - eller hur?

ursäkta men vad förväntar du dig för svar , jag är inte shizofren "än??" men sjukdomen finns i min släkt. men jag är inte alls expert på området.
men det är en del av sjukdomen att förneka att man har den, det hör till tror jag. ta min Far som exempel han skulle aldrig erkänna att det är fel på honom, utan det är fel på nån annan, vem som helst eg. Om man frågar hur han mår så är det alltid något om att han har ont där eller där, eller att han kanske har cancer osv det slutar aldrig. han har fått stämpel Hypokondriker för det av läkarna, det står skrivet med fet text överallt på hans journaler.

Jag tror inte det blir bättre om du byter skola, risken är att det blir sämmre. det vet jag av egen erfarenhet. Fast det kan bli bättre med, om du är inställd på att det blir bättre då, så är risken stor att det blir det.

Att ha tankar som snurrar runt är jobbigt, har själv det ibland men försöker återkomma till "verkligheten" som vi väljer att kalla det där alllt bara flyter på, kanske inte den bästa lösningen men det funkar för mig

jag vet dock att
Du inte är knäpp, det är sammhället som är format av skrivna ord och maktälskande människor