livet en vanföreställning..

Vanföreställningar? - att livet är en vanföreställning.. att jag skall vakna och inte leva mitt liv
utan att jag är ensam och bortkommen.. inlåst... lever i min egen värld.. alltså detta är inte verkligt..
får minnesbilder från något jag inte varit med om i mitt liv.. minnen från någon annans liv..
eller mitt eftersom allt är en vanföreställning... världen är diffus.. inget är verkligt..

Detta är jobbigt att komma ur.. när jag är där...

Har någon "haft" något liknande?

/b

En period i mitt liv trodde jag att allt som fanns o hela världen med dess innehåll var en fantasi av mig.Och att jag var en slags tankeröst som svävade omkring i en rymd eller ett stort tomrum och hittade på allt som fanns.Allt skapades liksom av mina tankar.va påhittig jag är tänkte jag då.Fast det var oxå obehagligt att inget kanske var verkligt.Jag trodde att det evntuellt kanske fanns fler såna tankeröster som svävade runt i rymden och skapade andra världar som såg helt olika ut min.Bara fantasin begränsar världen.

Jag har inte diagnosen schizofreni och vet ibnte vad jag har här att göra egentligen 8O (pratsjuk?), men förut visste jag inte om jag fanns eller om jag bara drömde. Jag har ofta känt att verkligheten är långt bort, liksom att jag är i en mörk rymd där allt står stilla. Detta låter skumt men kan bero på att jag har Asperger, eller så beror det helt enkelt på att själen verkar bo i hjärnan

Det låter som Deralisation:
sv.wikipedia.org/wiki/Derealisation

Geta.. ja så är det nog..! Detta är väldigt stress fullt och ångest framkallande!

/b

väldigt stress och ångestframkallande b.

har upplevt det och upplever det fortfarande.

exponering hjälper. ruskigt svårt,

men det är olika och beror på vad det gäller.