Vad säger rösterna?

Jag lider av imperativa röster, som säger åt mig att göra dumheter. En gång sa de åt mig att beväpna mig med kniv, vilket jag talade om för vården. Då blev det PIVA. En annan gång rymde jag från psyket (en kväll) och blev efterlyst.

Jag såg polisbilen på håll och gömde mig. De såg mig inte och jag gick sedan frivilligt tillbaka. Blev då neddrogad.

Ibland befaller de mig att göra ditten eller datten, eller bege mig till en specifik plats för att förhindra ett brott.

Har du också upplevt dessa befallande röster och vad sa de då?

Nej, befallningar skulle aldrig funka på mig. Därför har väl aldrig rösterna försökt med det. Men, lurad av rösterna har jag blivit.

En gång var jag intresserad av att träffa människan bakom rösten (på den tiden trodde jag det fanns). Så, vi bestämde träff i stadsparken på en utpekad bänk. Nähä, där satt jag ensam och väntade förgäves. Detta upprepades 50 ggr innan jag insåg att vi aldrig skulle få träffas öga mot öga. Jag blev besviken varje gång jag åkte till centrum av staden för en eventuell träff och skrev "böter" på 100 kr när jag kom hem (något slags sorgearbete). Därför vet jag att jag höll på så 50 ggr, för jag har en pärm med såna lappar på sammanlagt 5000 kr. Nu tyckte jag att det var bra för mig att komma ut lite, det var väl därför jag inte slutade direkt.

Det du kan göra för att minska rösterna är väl att gå emot vad de säger att du ska göra. :stopp Du är ju inte polis och behöver inte jobba aktivt med att förhindra brott. Jag förstår mycket väl att du tycker de imperativa rösterna är både skrämmande och spännande; så tyckte jag också i början. Men, i längden skadar de mer än de hjälper en. De har fel. Det är väl därför de bara är röster och inte en integrerad del av dig.

Mina röster har alltid varit snälla och velat hjälpa. Tyvärr försvinner de inte med medicinering. Mina har nästan förvunnit nu när jag inte pratar med dem och inte bryr mig särskilt mycket om vad de vill jag ska göra. De finns där och påverkar mitt liv ändå eftersom de är en del av min hjärna. Och de kommer fram ibland när jag känner mig villrådig inför vad jag ska välja för mat eller kläder. Kanske skulle jag strunta i dem då också. Fast, jag tycker det är lite kul att ha någon att bråka om vad vi ska äta. Så jag har inte lyckats ännu att bli av med dem.

Jag har blivit skickad både hit och dit där jag skulle få träffa de som låg bakom rösterna, men jag träffade dem aldrig, men jag träffade många intressanta människor, en gång var jag uppe på socialdepartementet och blev hänvisad till socialstyrelsen och var där i en sväng och blev utsläpad därifrån av polis eftersom jag vägrade gå därifrån innan jag fått träffa den som var ansvarig för det som innebar mina röster och hela min situation.

Jag beväpnade mig en gång för att jag hade min hund, kniven var köpt för ändamålet och efter att en pitbull slapp lös och betraktade min hund som sin och hade ställt sig över min hund, för att han var så mycket mindre än min. så pitbullens mage låg över min hunds manke och morrade åt mig när jag försökte få honom därifrån, så köpte jag en fällkniv av överlevnadstyp..

Hade det inte varit för att ägaren snabbt som ögat tog reda på hunden, som öppnat en dörr och smitit ut och ägaren kastade sin hund över axeln, (Ja, ägaren var bodybuilder) så hade jag det slutat med katastrof för min hund.

När de fick respass från området, för ägaren samlade andra hundägare och de tränades på fotbollsplan att bita i tofsar som hängde på lämplig höjd och han fick ultimatum och flyttade, då lade jag också undan kniven!

Kan ju säga att jag alltid hållit mig inom lagen och har aldrig medvetet skadat en ända medmänniska i vuxen ålder och skulle aldrig falla mig in heller....

Inwatto,

Det liknar mycket min egen situation! Vill tillägga här att en röst, som jag jag litar på mest, kom en gång med en uppmaning, hon förklarade inte varför, men hon sade till mig, när jag väntade på min buss hem från centralen, det var sent på kvällen och jag ville åka hem, men hon var mer påstridig än normalt och jag gjorde då som hon sade, för jag ville inte neka just henne en tredje gång.

Jag satte mig istället på åttans spårvagn som stod där, den vände vid centralen på den tiden och den startade och färden gick mot hammarkullen och Angered, när vi kommer till hammarkullen tror jag det var, är inte säker här det var kväll och jag har sedan dess bara åkt där en eller ett par ggr och detta ligger än 25-30 år sedan tillbaka.

Nå i alla fall så sade hon stig av här och som jag hade snackat och pratat med dem på vagnen! Jag avbröt samtalet och sade, jag måste hopa av här!

Jag gick av och gick över en gångbro, för att det förstod jag var meningen och hamnade på en asfalterad gångbana, framför mig gick fyra man i bredd och jag reagerade lite på det, jag gick efter dem ett tag, men när gångvägen delade sig i två, gick jag snett åt vänster och gick den vägen ca; 50 meter, då sade rösten; Nu kan du åka hem igen, du har förhindrat mord! Det rös mot ryggraden på mig just då.....

Nä, det är rösterna själva som förhindrar sånt. Man är bara en bulvan för dessa röster. En alibi så att säga.

Måste här nämna att jag är starkt kritisk numera och lyder aldrig om det strider mot någon lag, varken svensk eller tio guds bud och jag lyder bara om jag har tid att göra det och om jag är tillräckligt nyfiken!

Det har hänt många ggr att jag lytt dem! Tex en gång hade jag en vinflaska i kylen den stod där i flera veckor och jag fick inte röra den för mina röster, varje gång jag var på vippen och var där och tafsade på flaskan var de på mig.

En gång senare jag blev väckt av något jag vet inte vad, Det var en söndag morgon kl fem, så när jag vaknat till sans sade rösten; gå ned till Olskroken och tag vinflaskan med dig! När jag kommer ned till gatan och går runt ett hörne där Olskrokstorget ligger vid, vid den platsen kunde jag se långt ned vid gatan och hör rösten säga; Han är det! Han var ju mycket riktigt där, vi var ensamma i hela omgivningen.

Jag förstår omedelbart att rösten vill att jag skall ge honom flaskan!

Jag går ned och pratar med honom och han sade, jag har gått hit från Björkekärr,(Jag bor där själv numera och det är långt att gå, det kan jag intyga) för att kunna köpa en dyring, vet du någon som säljer? Jag har gått här ett bra tag men inte hittat någon!

Jag tog upp flaskan, knäckte förslutningen och öppnade flaskan och tog en munfull, för jag ville visa att jag själv kunde dricka ur den, sedan sade jag du får den, du behöver den bättre än mig!

Sedan gick jag bara hem och jag tog inte emot ett rött öre av honom, han behövde ju den verkligen mycket mer än jag...