Hur kan de säga att jag är frisk?

Har ett litet dilemma, Personer runt omkring mig säger att jag är frisk, men hur kan de säga mig detta, Vill de att jag ska bli änn sjukare? Problematiken är just att jag känner mig förföljd. Om de så säger att jag är frisk så är det verkligen så. De säger ofta att jag är frisk men att jag fått för mig att de är ute efter mig, vilket de säger är osant. Hur kan man säga så? jag som känner mig så kluven, men de verkar nästan ha det värre. Blir inte klok på detta.

Onekligen ett knepigt problem.
Logiskt också.
:va?


Jag tror nog man tvekar att säga att ngn skulle vara "sjuk" för en sån vanföreställning, om du annars är som man ska, så att säga. Du har fått för dig ngt galet bara, tycker de, fel uppfatting om en människa som du tror ska hota dig eller så.

Är paranoian så besvärande för dig att det hämmar din vardag? I så fall är det ett problem för dig. Paranoia kan förekomma hos "friska" personer t.ex. paranoid personlighetsstörning.

Det du kan göra för att minska paranoian är att försöka få kognitiv beteendeterapi. Det kan nog minska besvären. Det kan också hjälpa om man är kritisk och ifrågasättande till sina paranoida ideer, då kan de också minska. Att skriva ner tanken på ett papper och skriva ner bevis för och emot. Det finns självhjälpsråd om paranoia på sajten.
www.viska.se/index.php/nyheter/1 ... n-paranoia

Lita på dig själv. Har du goda skäl och även bevis som visar att de är ute efter dig? Har de försökt kidnappa dig?

Inga direkta bevis, men jag kan inte vara 100 % säker att det inte är så. Går grannen förbi med en spade undrar jag vad han ska ha den till, ska han gräva en grop kanske, och i så fall åt vad? Även om jag skulle fråga och få ett svar så tror jag nog inte att denna säger sanningen. Associationerna slutar aldrig och jag kan i vissa fall skratta åt det hela när jag själv märker att det spårat ur, värst blir det när jag misstolkar det vänner säger eller gör. Jag rör mig sällan ute på natten, då jag lätt skulle kunna försvinna spårlöst. Kan sällan göra något planerat då jag inte kan glädjas av det, jag kan bara göra saker spontant så att inga kan göra planer på kidnappning och värre saker. Går sällan samma väg då det är lättare att förfölja en. Hela mitt liv cirkulerar runt mina förföljelser idéer och jag inser att det är sjukligt. Har nog aldrig berättat hela storyn för någon, vet de hur jag tänker blir det lättare att slå till. Bor fortfarande hemma då jag är rädd vad som händer när jag bor själv, vågar heller inte ha någon bil, trots nyligen taget körkort, har läst om bilbomber i aftonbladet senaste åren.

Bor fortfarande hemma då jag är rädd vad som händer när jag bor själv

He he blev lite roligt skrivet där, så jag ändrar inte. Klart man bor hemma, :lol: skulle stå, Hemma hos mina föräldrar.

Hej Kn@sen! Vet du vad, jo jag har också haft sådana idéer, men tänkt som så;

Om någon ville skada mig, eller förgifta mig, eller kidnappa mig, varför har de då inte gjort det redan?

Huir skulle jag kunna skydda mig mot det?

Vilken skulle vara anledningen till det?

Jag har kommit underfund med att jag inte kan gå omkring och vara ständigt rädd, för då skulle man ju inte leva!