Smått paranoid

Jag upplever en tid med förhöjd paranoia. Jag vidtar försiktighetsåtgärder, bl a genom att gå hem från jobbet olika vägar och inte handla på samma ställe mer än en gång i rad.

Det börjar bli jobbigt. Att ständigt vara på sin vakt. Att ständigt tänka ut nya vägar för att få förhöjd säkerhet. Att aldrig kunna slappna av helt. Jag räknar min paranoia till tvångstankar, det är så jag känner.

Jag pratade lite löst med min kontaktperson om att ev höja medicindosen tillfälligt. Det kan ju vara en möjlig väg ut ur detta tillstånd. Ser faktiskt fram emot det, så att mina tokiga tankar klingar av.

Fantasio, har inte du haft sådana här tankar ganska länge?
Fast du verkar så medveten om det. När jag får psykos så
glider jag bara in i den utan att kunna iakttaga mig själv utifrån.

Jag plågas också av paranoida tankar. I bland känner jag helt säker på att bilar tutar som färdas utanför på gatan gör så för att trackasera mig.
Samtidigt kan jag ändå tro att de tutar för att uppmärksamma någon trafikfara ute på gatan.
Men helt säker kan jag ändå inte bli.

Till alla bilister: [i:29p3jyw8][color=red:29p3jyw8]att tuta utan att det behövs kan medföra straff-ansvar![/color:29p3jyw8][/i:29p3jyw8]

Jag ber att få påpeka att jag icke är paranoid. Dock har jag vissa tendenser att acceptera konstiga föreställningar. Jag har varit paranoid, men då var jag inlagd. Jag är i stånd att kunna analysera mina tankar och tänker så pass klart att jag vet att en doshöjning kan komma på fråga. Tycker ända att min situation idag är lite jobbig.

Kan det vara så att du känner dig allmänt nere och låg. Vid låg självkänsla är det inte ovanligt att känna att alla är ute efter en. Finns det något i ditt liv som du oroar dig för speciellt just nu?

Det är naturligt att vara smått "paranoid" för att inte bli instängd i ett slutet sammanhang. Kanske var du på väg att bli det?