Jag har under en längre period haft läskiga natthallucinationer som bara blir värre och värre.
Det började med att jag såg frusna bilder av saker och ting som sedan försvann när jag blinkade hårt eller skakade lite på huvudet. Nu ser jag fullt rörliga objekt som nästan vägrar att försvinna.
Exempel 1: Jag vaknar på natten och ser mig om i rummet, på golvet framför mig ser jag en liten röd djävul som står förstelnad och tittar på mig, jag blundar, gnuggar mig i ögonen, skakar på huvudet, men den står kvar. Då tar jag upp en kudde och slänger på den, varpå den med treudden riktad mot mig springer emot mig, jag blundar och skyddar mig, varpå den försvinner.
Exempel 2: Jag vaknar och ser min grannes hund sitta i hörnet av rummet, flåsandes och stirrande på mig. Jag tittar tillbaka en lång stund innan jag inser att det inte kan vara äkta. Jag blundar och vänder mig om i sängen. Varpå jag känner att han hoppar upp i sängen. Jag öppnar ögonen och han är borta.
Exempel 3: Jag vaknar med ett ryck och ser en kvinnofigur observera mig vid foten av sängen. Jag flyger upp på fötter. Detta brukar oftast resultera i att figuren försvinner, men inte den här gången. Figurens orörlighet får mig att inse att det rör sig om en hallucination, men alldelles för skräckslagen för att titta bort eller gå fram till den, så sträcker jag mig ,utan att släppa blicken från henne, efter en kudde, tar den och kastar med all kraft emot figuren. Den lyfter då händerna för att parera slaget. Jag får då för mig att det inte längre rör sig om en hallucination och skriker skräckslaget varpå figuren blinkar till och försvinner.
Samtliga upplevelser involverar en primalskräck av en skala jag aldrig tidigare upplevt. Hjärtat slår bokstavligen trumvirvlar.
Håller jag på att bli galen?
Författare till inlägg
