jag får ibland "hypokondri-skov" då jag är övertygad om att jag har någon hemsk sjukdom (cancer, hiv, als), och ägnar ALL tid åt att jaga läkare och söka symtom om och om igen på nätet. på psyk kallas mina sjukdomstankar "vanföreställningar", men psykotisk är jag aldrig. en gång trodde jag att en grej jag hade lämnat i skogen på en utflykt skulle dna-testas, och att jag sedan skulle få ett hiv-besked från smittskyddsinstitutet.
jag är alltid övertygad om att jag ska dö, PANIKSLAGEN över det, och OFÖRMÖGEN att fungera normalt (äta, byta kläder, etc). mamma "tog hand om" mej under såna persioder när jag var yngre, men på senare år har det blivit fd pojkvännen. det verkar inte hänga ihop med det bipolära, riktigt. det kan slå till lite när som helst. kanske hypomani, fast snedvriden...?
jag kan tillbringa timmar och dagar med att undersöka tex ett födelsemärke, och sedan försöker jag oftast att "avlägsna" det själv med hjälp av cigarettglöd/tändstickor. jag tänker inte då att någon borde titta på födelsemärket, utan gör vad jag "måste" för att kunna sluta studera. födelsemärket och bindan är bara ett par exempel.
någon av er som upplevt nåt liknande?
