Paranoia och skrämmande röst

Ett första steg att bli av med paranoian är att tänka låt dom titta då eller låt bilarna förfölja mig om dom nu tycket att det är så roligt.

Jag vet att jag inte borde bry mig om folk tittar. Men jag fastnar i det tänkandet ändå. Speciellt om jag är stressad. Men det går över ganska snabbt. Jag har liksom vant mig vid det. Det blir som om en normal person gäspar - dvs jag tar det som ett tecken på att jag är trött och stressad.

Man måste må bra för att inte bry sig om alla människor som glor. Jag själv brukar ibland falla tillbaka i mina gamla tankebanor när jag mår lite sämre. Då får jag anstränga mig att tänka "rätt". Det är nog därför jag blir så trött när jag har varit ute bland folk.

Jo, förbipasserade bilar tycker jag är jobbigast. Och utecafeér. Även om jag inte tittar på DEM så känns det ändå att alla glor på en. Kanske terapi skulle hjälpa. Jag försöker tänka att låt dem glo, men det hjälper ju inte, dom finns fortfarande där.

-

Ja, därför undviker jag i högsta möjliga mån att gå ner på stan. Jag tar bilen om jag ska några ärenden, och i bilen känner jag mig mer skyddad från blickar. Det är när man går ensam som det är som värst, har man någon med sig blir denne som en sköld, och man hamnar inte helt och hållet i deras blickfång.