Men jag vet inget. Det är ett stort hål, det okända. Jag tycker att det är fruktansvärt att gå till öppenpsyk. Hur ska jag klara att bli omsluten av ting jag aldrig har sett? Tror att min psykolog är en vampyr, kan inte säga det till henne för då skulle hon bli arg. Vågar inte gå ut för att jag såg hennes namn på en vattenflaska. Hur är det att bli omhändertagen? För nu är jag trött, tröttare än vad jag får vara
När jag lade in mig, så var det jobbigt de första två dagarna ungefär. Sedan lärde jag mig rutinerna, kände igen folk och så och då blev jag lugnare och kände mig skyddad från omvärlden.
Jag tycker att du bör prova att lägga in dig, för du verkar må väldigt dåligt.
Jag kan inte släppa taget men det är vad jag önskar mig. Fast jag inbillar mig att allt jag gör måste vara med tvång så är det ändå någon önskan som omedvetet styr mig till ställen där jag inte hör hemma. Jag kanske fungerar bäst under hot och tvång. Att vara sjuk är något jag önskar mig, att erkänna att mina taknar är fel. Att jag förvränger allt jag ser och hör. Hur ska jag kunna fatta ett beslut som inte innebär att jag måste ta livet av mig?
HAHAHA, MoA ringde mig igår. en mentalsköterska vid namn Helen talade. de måste vara oroliga. jag kan tala i telefonen under tvång men jag kan inte ringa. ibland önskar jag att jag hade brytit nacken istället för att "lida" av en splittrad själ. nacken syns, inte själen. det snurrar. igen och igen och igen!
