Kluvenhet

Ibland känns det som att man är kluven, har varit med om en psykos tidigare men har känt mig lite kluven innan också. Jag har tex lite tankestörningar, och paranoida tankar. Jag kan känna mig som olika personligheter, att jag har flera olika personligheter. Ibland känner jag mig oslagbar och ibland helt utan självförtroende.

Schizofreni betyder kluvet sinne, men det åsyftades ursprungligen en kluvenhet som finns i förmågan att få saker uträttade dvs bristen som ofta finns exekutiv förmåga, som är ett kognitivt symptom. Alltså vid schizofreni kan man få tanken att sopa golvet, men p.g.a störningar i de exekutiva funktionerna, så kommer sig aldrig personen sig för att sopa golvet - det blir osopat. Det intressanta är att kognitiva symptom egentligen inte alls ingår i dagens diagnoskriterier, så namnet syftar inte så bra på sjukdomen egentligen om man ser hur den diagnosticeras idag. Dåligt namn!

Schizofren betyder inte alls att man skulle ha olika personligheter. Det finns en sjukdom som heter dissociativ, som innebär att personen antar olika personligheter. Den drabbar nästan enbart kvinnor som utsatts för olika typer av övergrepp i barndomen.

Admin

även om schizofreni inte innebär direkt personlighetsklyvning så ligger det väl ändå lite grann i det eftersom schizofrena ofta är jagsvaga och osäkra på sin personlighet. Själv är jag väldigt osäker på vem jag är egentligen och spelar ofta olika roller beroende på min omgivning, ibland kaxig och nedlåtande, ibland tillbakadragen och försynt, ibland bra självförtroende och ibland uselt. Ibland iskall och känslolös men oftast extremt känslig. I allt detta blir jag ofta osäker på vem och hurdan jag egentligen är innerst inne.

Men jag lider inte av schizofreni, jag har haft psykos och är fortfarande psykotisk av mig. Känner mig kluven, spelar också olika personligheter med olika människor. Ibland kan jag spela en sak och en annan gång en annan typ av personlighet.

Tycker också jag har en god och en ond sida. Den onda sidan är som tur är nerdrogad med Risperdal så han är inte speciellt aktiv längre.

Jag kan också känna mig mig delad i en god och en ond sida, men ingen av sidorna får övertaget så jag balanserar på mitten hela tiden. Det är himmla jobbigt.
Samtidigt som jag tycker om mina vänner och så, så kan jag känna att jag hatar hela mänskligheten.