Röster är hemligt?

Har träffat personer irl som inte vill tala om röster, inte ens i generella termer. Se ser ut att tycka det är väldigt obehagligt att ens nämna ordet röster. Varför är det så? Det ville de inte heller svara på? Vad är det som gör att de reagerar såhär? Jag är väl motsatsen, jag kan prata om precis vad som helst?

Min mamma var sådan när jag nämnde våren 1990 om att jag hörde röster! Så jag undrar om hon själv har röster - så kanske därför blev hon rädd för mig när jag tog upp om det då. :tänk

Har tänkt många gånger på detta som du MsTibbs om varför en del är så stängda att man inte ens få yppa ett ord om hörselhallucinationer? Kan det vara så att dom själva hör röster och aldrig vågat prata om det för då kanske dom har nån slags påkänning att dom blir inspärrade på psyket?

Kanske är det så att de blir bestraffade om de talar om dem? Eller att de säger för personliga eller obscena saker?

Jag Vs. mamma = 1-0 till min mamma! För det blev jag som fick hamna på mentalsjukhuset och inte min mamma.

Rösterna kan förbjuda en att berätta om dem. Det gör att vissa inte säger något. Sedan kan man skämmas för dem. Under psykos är antagligen chansen störst att man berättar om rösterna för de är verkliga då och man tror på vad de säger.

Jag känner att jag inte skall berätta speciellt mycket, mer än i allmänhet.