Jag tror ”hoppas” ibland att jag är en supercool sniper som var på Drottninggatan när terroristattacken i Stockholm hände. Sen inser jag att jag är inte det. Och att mina hallucinationer är bara hallucinationer och inga riktiga spöken.
Jo, men de kan dö. Min själ har förblött eller svultit ihjäl, jag vet inte säkert,
Men kroppen lever vidare så jag är både död och levande. Egentligen död men folk uppfattar mig så klart som levandes.
Själslig död.
Jag känner detsamma. I dagens läge är jag inte vad man kallar sjuk, däremot är det som var mitt innersta, andliga och välfyllda jag är borta för gott. Det är som att befinna sig i dödsriket även om jag vet att jag inte är död bokstavligen.
