När jag började höra inre röster för 10 år sedan, satte jag igång att sätta namn på dom. Skrev upp namnen i en bok och höll på så ganska länge. När jag kommit upp i 40 namn och det fortsatte att komma nya, så tröttnade jag på att namnge dom. Men, jag har fortsatt att fråga efter namn och i regel har de svarat.
Idag har jag inte så mycket inre röster. De kommer bara fram då jag tvättar eller ska välja mat. Har några osynliga vänner, kan man säga. För de är vänliga och vill väl. Är nog lyckligt lottad på den punkten.
Prata inte med hat i munnen!
