Nyrostat kaffe. Känner jag doften av nyrostat kaffe, vet jag att jag håller på att bli sämre. Nu menas utomhus, får mig alltid att tänka på 1983 och kors så dålig jag var då.
Jag minns på Norratorp en kille sa i
bilen här riktigt osar jag led mina helvetets
kval då. För jag gick i slowmotion med andningen. Det fanns ingen förlåtelse ang den lukt aspekten som jag hade i ett halvår.
Vi var på olika tillställningar med minibuss.
Och blev bortklemade. Men ansåg de som stor
dilemma psykosomatisk nu har jag inte haft de så eländigt alls!
Jag umgicks med min 90-åriga granne medan hon levde. Det var praktiskt, då hon bodde dörr i dörr med mig. Det pågick nog i 10 år. Hon hade ångest. Hon hade så mycket intressant att berätta om sitt liv.
