Jag blir ibland rädd för hur mycket min hjärna och tankar kan luras med mig. För någon vecka sen kom jag på mig själv att jag gått runt och trott all mat runt mig varit gammal, vet inte hur mycket jag slängt och spytt upp för jag varit rädd att bli förgiftad. Jag har fortfarande tankar om att all mat är gammal men nu förstår jag iaf att det bara var i mitt huvud och jag kan börja försöka gå emot detta.
Flera gånger när jag ska sova har jag fått för mig att det är klädlöss i sängen och får storpanik. Samma sak med vägglöss. Det är som jag nästan kan höra dem på ett sätt. Det är så jobbigt att vara rädd. I stunden förstår jag inte att det är tankarna som lurar mig.
Mina syn hallucinationer eller vad fan det är blev mycket värre efter jag fick ett missfall med komplikationer. Jag vet att det är min hjärna, men jag blir störd av dem rätt ofta och det har hänt att jag fått panik av dem.
Jag är rädd att jag håller på få en psykos.
Jag vågar inte prata med psykiatrin om detta för är livrädd att de ska tvångsinlägga mig och att en sak som hände sist jag var tvångsinlagd ska upprepa sig. Jag vågar inte prata med någon runt mig, jag är rädd att folk ska döma mig och bli besvikna på mig. Vet inte vart jag ska vända mig, för det är så jobbigt att gå igenom detta själv
