Tacksam för hjälp

Hoppfull skrev: Ta hand om dig. Hoppas att du kan reda upp relationerna som inte fungerar. Lycka till.

Utomjordingen skriver: Tack, vad snällt sagt av dig. Jag gör detta för vi sitter i samma båt på ett sätt.

Hoppfull skrev: Naturligtvis vill jag göra allt jag kan för att försöka hjälpa henne ur sin svåra situation. Sanningen är att jag känner mig både förtvivlad och maktlös för jag kan inte göra så mycket mer än att stödja henne.

Utomjordingen skriver: Ok. Jag hjälper Er ekonomiskt om jag vinner en storvinst någon gång - lovar. Om inte annat så kan jag förklara på telepatiskt väg hur illa det ligger till.

Hoppfull skrev: Ni här på Viska har ju varit helt underbara och gett mig så mycket tips och råd. Det är jag väldigt tacksam för. Jag ska ta upp allting med henne och läkaren på ett möte framöver.

Utomjordingen skrver: Vi sitter i samma båt så därför.

Hoppfull skrev: Det måste vara svårt när du känner att din mamma/anhöriga försummat dig. Det är inte bra. Jag vet inte hur gammal du är men förhoppningsvis kanske du kan se lite annorlunda på det i framtiden. Ingen människa är fullkomlig och vi har alla våra fel och brister. Jag hoppas verkligen att ni kan få en bättre relation.

Utomjordingen skriver: Ja, min mamma har ingen aning om psykiska sjukdomar - hon fattar nada, hon är snart 70 år gammal. Jag klarar inte av att vistas i samma rum som min mamma så därför har jag inte träffat henne på 10 år och vill egentligen inte träffa henne någon mer gång. Men jag ska skicka henne blommor till dörren när hon fyller år medans hon lever. Enda jag kan tänka mig.

Hoppfull skrev: Min dotter och jag har också haft våra duster och det är inte alltid lätt att styra över sina känslor. Som mamma blir jag både rädd och orolig att hon ska behöva höra de här rösterna som hon inte kan hantera.

Utomjordingen skriver: Ja, min mamma satte mig på mentalsjukhuset våren 1990 för att hon blev rädd och orolig för att jag kunde nån slags telepati. Så jag vet hur det kan ligga till.

Hoppfull skrev: Ta hand om dig. Hoppas att du kan reda upp relationerna som inte fungerar. Lycka till.

Utomjordingen skriver: Ja tack detsamma, jag har det bra idag! Jag är noga med att ta hand om mig själv med tillexempel att äta nyttig mat och dricka nyttiga drycker. Sen det här med relationer gentemot andra människor bryr jag mig egentligen inte så mycket om.

:hjärta

Nissegossen Okay, jag förstår. :hjärta

Nissegossen Okay, jag förstår. :hjärta

Utomjordingen, ja när det gäller sjukdom sitter vi alla i samma båt även om det kan se olika ut. Jag ser fram mot din storvinst Allvarligt talat skulle det vara högsta vinsten om min dotter blev av med sina röster eller åtminstone kunna hantera dem. Ja, gör det via telepati. Det skulle vara intressant. Telepatisk förmåga känner jag en person som har. Det var lite obehagligt först när jag såg hens förmågor men sedan tyckte jag bara det var coolt.

Okay jag förstår. Din mamma är inte ensam för det är många som har okunskap om psykiska sjukdomar. I de flesta fall handlar det om rädsla. Om hon skulle få förklarat för sig skulle hon kanske förstå dig bättre, förhoppningsvis. Det låter som ni har en svår relation och mycket ouppklarat eftersom du inte träffat henne på så länge. Kan du inte ge henne en ny chans? Man blir klokare med åren och hon skulle säkert bli väldigt glad att träffa dig, tror jag. Fint att du skickar blommor som ett steg i alla fall. Det uppskattar hon säkert.

Din mamma vill dig väl. Det är jag övertygad om. Förmodligen var du sjuk och det är läkare som avgör om du blir inlagd. Inte din mamma. Hon blev säkert lika rädd som jag är för min dotter när hon hör rösterna.

Vad bra att du tar hand om dig. äter och lever sunt. Relationer är inte alltid lätt. En del har få, en del har många. Somliga relationer kan kännas livsviktiga, medan andra kanske rentav känns tärande. Bra relationer är viktiga för vårt välbefinnande. Oftast behöver vi jobba på dem för att få en bra relation. Att relatera är något man lär sig hela livet, det är aldrig för sent.

Sov gott när det är dags :hjärta

Jocke, härlig bild :lol:

Hoppfull skrev:
Vår det låter som en utmärkt strategi. Hennes psykolog har rekommenderat det och även skriva ned sin känsla när rösterna kommer och försvinner.

Jag vet inte om man kan kalla det psykos eller inte. Hon hör röster i stort sett hela tiden och de är väldigt destruktiva och vill henne illa. Hon blir helt fokuserad av dem och har svårt att göra något förutom att lyssna på dem. Hon lider väldigt svårt av det här och gjort tolv svåra självmordsförsök under sin livstid där rösterna har kommenterat henne att dö och ta sitt liv. Tack och lov har hon överlevt alla gånger men naturligtvis fått svåra skador. Läkarna säger att de inte kan medicinera henne mer men jag lever på hoppet.

Tack för att du delar med dig. :hjärta

Tack gode Gud, att din dotter överlevt och även har dig som stöd i allt detta
Jag kan bara föreställa mig hur svårt detta kan vara.

Det hjälpte, och hjälper mig fortfarande, att läsa psalmer högt och sedan sitta stilla och skriva ned. Ju mer jag tränade på att förstå att ej lyda eller bry mig om rösterna, desto mer försvann dem. Fast, jag måste tillägga att min medicindos höjdes också, det hjälpte att tysta rösterna också.

Jag tror att en del dagar kommer rösterna "fram" trots medicineringen, i alla fall för mig (om än svaga) och då brukar jag alltid bara läsa psalmer högt eller halvhögt. Det ställer om och skingrar rösterna för mig, som sagt.
Lyssnar även på lovsång, gärna mjuk och lugn.

Jag påminner mig om att de onda rösterna och innehållet är ej från Gud/gott och därför helt osant - och ska arbetas ut ur kroppen.
Någonstans tror jag fienden (vår själs fienden) kommit in i oss som har psykos via olika trauman, och därför har vi detta gift i oss. Jag analyserar inte de onda rösterna, utan de är bara där för "stjäla, döda och förstöra" och går därmed bara ned i skräpkorgen.
Mår man ej bra ska man dock inte tänka mkt i dessa termer. Tror det är bättre med positivt vs negativt, mörker vs ljus osv.

Jag hoppas det ska bli bättre för din dotter, och att ni ska få allt stöd, läkning och den hjälp ni behöver.

Vår, tack. Ja jag är så tacksam att hon överlevde. Hon har skadat sig rätt svårt men psykiskt verkar hon må bra nu. Det är jättehärligt att se henne trots gipsat ben och en skena på det andra benet.

Jag ska föreslå henne att läsa psalmer och skriva för att fokusera på annat när hon hör rösterna. Hon har haft svårt för det eftersom hon blir skrämd och de tar all energi av henne. Om hon inte via läkemedel eller TMS kan bli av med rösterna måste hon lära sig hantera dem bättre med stöd och hjälp. Hon har sällan ens velat prata om dem eftersom de väckt så mycket ångest hos henne.

Bra att du kan slänga rösterna i skräpkorgen. Har en känsla att min dotter inte klarar det ännu utan hon analyserar och lyssnar vad de säger. De säger ju bara illa saker och hon blir rädd helt enkelt och begår fruktansvärda handlingar p g a dem. Jag hoppas verkligen också att det ska bli bättre och det tror jag på.

Natti, natti. Sov gott. :hjärta

När prövningen är så svår att vi begår självmord är den ren ondska enligt jag. Det i hjärnan mal det ned en så att man begår självmord pga prövningen, den ende som klarat den är Jesus, varken förr eller senare har någon annan klarat det än Jesus. Jag måste tyvärr säga att den är ond, ty det sker per automatik det mal sönder en. Du kan skatta dig själv lycklig som har din tro, din dotter har den tydligt inte, ingjut mod i henne till att gå dem emot inom henne.
Hon måste sluta att tänka på självmord och inse att hon kommer inte hem om hon inte gör det. Det är konsekvensen. att du inte anser att prövningen är ond. Då förstår jag varför hon hela tiden försöker begå självmord du har uppenbarligen troligtvis sagt det till henne att den inte är ond därför håller hon på kanske rent av vill begå självmord för att blidka dig.

Inse din egen roll i det, tala med dem inom dig själv.
Du är blind för faran.