Är fången hos min far

Jag har haft en enorm massa vanföreställningar. De har framför allt handlat om hur några utomverkliga påverkat mig till att göra dåliga och fel saker men också om symboler som talar enbart till enbart till mig.Två servetter i kors så att de bildar en åttakantig symbol, femstjärnan, sexudden och hakkorset har funnits för att tilldela mig egenskaper jag inte vill känna av. När jag hade min tonårspsykos talade gravstenar till mig för att ange vilket datum jag skulle dö.

Efter att ha skrivit min bok för ett par år sedan om min uppväxt kombinerad med en kärlekshistoria, har min far fastnat i min hjärna. Han invaderar och styr mig att göra och röra mig på hans sätt. Min mors röst ekar i mitt huvud om hur lik jag är honom och hur jag tillhör fel sida av släkten. Det här nästan förstör mitt liv som egentligen inte är så illa nuförtiden. Jag tror själv att det handlar om min känsla av att jag inte är OK och inte förtjänar ett bra liv. I vilket fall som helst plågar detta mig och jag känner att jag inte kan leva ett självständigt liv. Vad göra?

Vanföreställningar är envisa!

Vad jobbigt! Har tyvärr inga råd att ge

betalar han hyra för att bo inom dig? Skall jag säga som inte förmår kicka ut dem som bor inom mig. De är inte min far, dock snyltar de hos mig. Vräkning går inte, det biter inte på dem.

Som Jesus sade gå in i din kammare och bed så får du svar. I detta ger sig vem den rätta fadern till dig ordet bön betyder samtal, så ta ett snack med farsan i Himlen om att en falsk farsa konkurrerar med fadern i himlen

Hörde en psykiater tala om att man har ett antal personer som man sitter i samma buss med. Vi har alla olika busspassagerare.