För en tid sedan tog programmet Kropp och Själ upp en hel timme i etern för att diskutera och fokusera på den märkliga åkomman 'klimatångest'. Två psykologer deltog (en professor) och en pappersvändare på myndighet. Greta Thunberg var inte med dock, vilket för många var en besvikelse.
Man frågade sig vilka psykologiska mekanismer som är med i reaktionerna på klimathotet. Det undrar jag också. Finns det ett samband mellan 'klimatångest' och den ångest vi har/har haft här och vad skulle detta vara?
Enligt mig är detta ett sätt att skapa oro utifrån ett tilltänkt scenario. Ungefär på samma sätt som vi var som mest rädda för 'överbefolkningen'. Denna är på något sätt väldigt känslig att ta upp idag. Varför? Nej, för att det räcker med ett hot i taget. Man kan ju inte skrämma oss från vettet. :lol: :väggen
Jag tycker inte om det hela och känner oro (ej ångest) för vad man försöker inympa i oss. Och detta alldeles oavsett om det handlar om klimathot och/eller överbefolkning. Ångest är något patologiskt och jag kan inte se att 'klimatångest' är ett dugg patologiskt utan bara en konstruktion ämnat att påverka oss till att leva mer astetiskt. Bra eller dåligt?
Länk till programmet:
sverigesradio.se/avsnitt/1234027
