Har lite egna teorier angående hallucinationer som jag gärna vädrar här men som inte ska tas som annat än just teorier.
Jag tror att vid vissa tillstånd och sjukdomar blir viss kommunikation mellan sinnen och vissa delar av hjärnan hyperaktiv och känslig och viss information försvinner, läggs till eller blir förvriden.
Tex vid syn hallucinationer läggs saker till som man inte ser, lite som att ögonen har blivit "lurade" att lägga till information av det vi egentligen ser. Lite som att synen har blivit hackad av den egna hjärnan.
Min förra psykolog sa att min hjärna funkar som en procesor. Den skickar signaler från hjärnan om bilder som sen visas i ögat fast dom sakerna eller människorna kanske inte finns. Som att man drömmer. Som en vit duk. Det tycker jag förklarar mycket. Bra sagt av henne.
Rrusheflower skrev: Min förra psykolog sa att min hjärna funkar som en procesor. Den skickar signaler från hjärnan om bilder som sen visas i ögat fast dom sakerna eller människorna kanske inte finns. Som att man drömmer. Som en vit duk. Det tycker jag förklarar mycket. Bra sagt av henne.
Jo lite så jag menar, att det går andra vägen och tillbaka. Hjärnan ger en bild som man sen ser. Svårt att förklara kanske.
Jag upplever mina drömmar som helt verkliga, ngt som jag inte kan berätta för ngn vad dem handlar om? Men dem handlar väldigt mycket om utanförskap, eller att man aldrig kan få ett svar andra gången, mina drömmar tål inte upprepningar?
Det känns som andra sidan för mig? Väldigt realistiskt! Är dessa hallucinationer.
