"29 september", år 2014.

gratis foto's

Det är dags för middag på avdelningen. Jag var inlagd här. Patienter kommer till allmänna rummet där vi ska äta middag. Maten hämtar man genom fönsterlucka. En patient som sett lite gjorde rörelse med handen som att tro att man kan göra magi med handen. Jag sa lite elaka saker till patienter runt mig. De hörde. En blev lite tagen. Jag sa att jag kommer komma undan! Då svarade en "in your dreams".

Jag förstod rätt snart att maten är förgiftad! Klockan är 17 men jag tar inget för maten är giftig.

Efter tittat på en patient där jag fick höra att hon är en som alla andra så tittade hon på mig men jag vänder om och går tillbaka till mitt rum på avdelningen. Vi är 2 i mitt rum. Jag tror maten de alla tog av var förgiftad. Och nu börjar jag med mina kroppsrörelser, inne i avdelningen förvandlas allt till HELVETET.

Folk springer runtom i avdelningen och kräks, hostar och dör. De springer runt och hostar, kräks och sedan dör. Jag hör ljudet ständigt från dem alla och jag ligger i sängen och vaggar med hela kroppen fram och tillbaka medans jag hör dem ute i avdelningen där de dör och solen lyser rakt in i rummet och där inför solen vaggar jag inför den och SOLEN LER, mot mig. Jag och en leende sol till mig medans de andra har ett helvete.

Jag vaggar i över 1 timme och tar aldrig uppehåll, deras hosta och oljud har försvunnit och solen ler en sista gång och försvinner snart bakom horisonten. Jag blev flyttad till PERFEKT. Jag lämnade den världen och kom till en annan där allt är PERFEKT. Jag vaggar dock fortfarande i sängen och inte lämnat, men då kommer en personalkvinna, sträcker ut ena armen mot mitt täcke och säger "Kom nu, det är kvällsfika, värst var du gungar".

När jag reser mig ur sängen ser jag hur min rumskamrat ligger i sängen med öppna ögon, han ser död ut, men vaknar till liv.

Jag går ut till det allmänna rummet och allt är perfekt! De serverar gröt, mackor och jätte mycket annat. Såhär har det aldrig varit tidigare kvällar på kvällsfikat. Nu och här hade det jätte mycket godsaker.

Jag tar gröt med socker och mjölk och mackor. En rullstolsbunden kvinna gör mig sällskap och är på jätte gott humör, jag brister ut i lycka och skrattar och ser över allt. En person som ser mig brista ut i denna lycka skrattar glatt. Hon blev glad av att se mig så lycklig. Det där de alla dog i avdelningen finns inte här. Här är det PERFEKT.

det blev väldigt speciellt, jag undrade länge efteråt.

Det är väldigt skönt, när man vaknar upp ur en psykos och ser att verkligheten inte alls är så skräckfylld.

det gäller bara att man inte gått i psykos för länge, för vissa kan det bli för tufft när de kommer ut.

men då pratar jag om dem som varit sjuka flera år.

Ja, det kan vara tungt att vakna upp en dag efter flera år, då livet har sprungit förbi en.

Det var nästan 6 år sedan. Man brukar förbättras efter 5-6 år. Det är värst i början.

jag har legat kvällar och funderat på detta. Och Jag blir upprörd, ärligt talat. För jag vet precis hur det var.

när jag låg i sängen och de försvinner på avdelningen runt mig och solen ler mot mig och vid solnedgången. Och sköterskan tillsist sträckte ut armen mot mig. Detta var en väldigt speciell händelse.