Rösterna inuti

ingrid64marie skrev: Jag är inte så säker på att läkaren har fel för det är fullt möjligt att ett läkemedel utvecklar en mani.

Det jeg tror er at jeg alltid har hatt affektive problemer, uten at dette ble diagnostisert. Det skyldes nok hjerneskaden. Mer psykotiske symptomer ved medisinbytte kan ha vært en tilfeldig korrelasjon og ikke en sammenheng. Medisinbytte er vel forbundet med risiko. Desto mer jeg tenker på det, desto mer tror jeg at jeg kan ha personlighetsforstyrrelse i en allmennpsykiatrisk forståelse av begrepet.

Kan mycket väl vara så, man är extra känslig om man har fallenhet för mani och schizofreni och schizoaffektivt är snarlik.

Min psykiater har til og med hevdet at bipolar og schizofreni kan være aspekter av samme lidelse. Schizofreni regnes jo oftest som mer alvorlig enn bipolaritet, men man framstår nok som mer sterotypt gal om man er manisk.

Jag har tankar som sänds in i mitt huvud när jag är psykotisk, helt främmande från hur jag tänker. Högst irriterande. Man går miste om livet när det babblar i huvudet, man är helt introvert och lyssnar och går miste om den verkliga världen under den tiden.

Jag har haft en inre dialog sen jag var barn men det här är något annat. Tankepåsättning.

Jag började skriva dagbok som 13åring och har på det sättet diskuterat och ventilerar med mig själv. Det fanns ingen jag kunde prata med om mina tankar och känslor så att skriva blev mitt sätt att finna mig själv. Mycket var förbjudet under min uppväxt, känsloyttringar, funderingar och sånt. Så jag gick under jorden till mina dagböcker och där kunde jag vara mig själv.

Att vara i psykos och babbla med tankar är total vaste of time. Men inget vi kan göra något åt, annat än med mediciner. Det hade varit skönt att ha någon att prata med om allt under alla dessa år.

Nu har jag folk jag kan prata med. Its such a blizz.

Tror alla människor för en inre dialog med sig själv.

Det tror jag också.