Kan det här vara tvångstankar?

När jag var tonåring var min högsta dröm att bli utbytesstudent men jag fick inte för mina föräldrar.

Jag kan inte sluta tänka på det. Om jag bara hade blivit utbytesstudent så hade allt varit annorlunda. Jag tänker så, trots att jag inte kunde påverka det.

Jag känner att jag behöver utöva vissa ritualer för att kompensera för det förlorade utbytesåret.

Jag vill vara perfekt, att allt ska vara symmetriskt. Blivit utbytesstudent, läst på universitetet, skaffat jobb. Istället blev jag sjuk.

Mitt liv är förstört, på grund av att jag inte blev utbytesstudent.

Jag tänker på det hela tiden, varje dag. Tankarna är påträngande.

Kan det vara Obsessive-compulsive disorder?

Er det bare tvangstanker, eller også tvangshandlinger?

Du hade nog blivit sjuk även om du varit utbytesstudent.

Tror oxå sjukdomen kommer som den är oavsett. Stress och sårbsrhetsmodellen, arv och miljö. Hade du varit utbytesstudent och blivit sjuk där hade det nog inte varit kul. Jag blev sjuk i Spanien för 2 år sen och det var verkligen inte roligt. Hela sitt skyddsnätverk har man hemma.

Jag har alltid fått göra vad jag vill. Som jag klarat av att genomföra själv. Mina föräldrar hade noll koll på mig som barn. De hade fullt upp med annat. Så jag har provat - lyckats eller misslyckats. Och har fått dra mina egna slutsatser och lärdomar. Jag GJORDE mycket. Hade mycket kompisar. Inte relatera och prata utan att göra. Det pratades inte i mitt hem och jag lärde mig inte att relatera eller prata. Det lärde jag mig först sen jag blev sjuk 99. Jag har inte haft kraft att prestera utan dykt ner i själen och lärt mig relatera. Och prata.

Jag är glad att jag är fritt uppväxt. Jag har fått göra mina misstag och har lärt mig av dem. Som vuxen har psykiatrin låtit mig pröva mina vingar och det här oxå utvecklat och lärt mig. De här inte rallat till Försäkringskassan utan jag har fått vara med och bygga 2 hus på Öland. Sjukt kul och stimulerande. Roliga erfarenheter. Och sjukt utmattande. Jag har fått dra dessa lärdomar oxå. Jag har inte behövt gå genom FK med arbetsträning utan jag har fått pröva mina vingar med egna projekt. De här låtit mig hållas. Jag är sjukt tacksam för allt sånt. Att jag alltid fått pröva mig fram. Det gör att jag har en slags solid känsla i mig av självständighet. JAG styr skutan....med hjälp.

Jag brukar också tänka så, att om inte detta och detta hänt mig, då hade allt sett annorlunda ut.

Men du talar om något som inte hänt dig. Så det är väl inte riktigt samma sak då.

Tänker på när jag blir sjuk. Det var nere i Lund och jag kom alltså bort ifrån mitt naturliga hem. Det är så det är. Sjukdom utvecklas snabbare om man förflyttar sig. Så din dröm om utbytesstudent skulle ha slutat lika illa det, och bara snabbare.

För övrigt var Lund en väldigt trevlig stad men vad hjälpte det?

Detta är inte tvångstankar, det är besatthet av ett möjligt scenario.