Kan ni också höra vad grannarna säger?

Diverse ljud hör jag från grannarna men inte
vad de säger. Om jag tror att folk pratar om
mig försöker jag strunta i det.

Jag hör inte mina grannar, men överallt där folk kan se mig däremot. Värst är när de säger "han tror allt handlar om honom", då vet jag inte vad jag ska tro. <!-- s:oops: --><img src="{SMILIES_PATH}/icon_redface.gif" alt=":oops:" title="Embarassed" /><!-- s:oops: -->

Pallekula skrev: Jag hör inte mina grannar, men överallt där folk kan se mig däremot. Värst är när de säger "han tror allt handlar om honom", då vet jag inte vad jag ska tro. <!-- s:oops: --><img src="{SMILIES_PATH}/icon_redface.gif" alt=":oops:" title="Embarassed" /><!-- s:oops: -->

Åh. Den är riktigt jobbig <!-- s:oops: --><img src="{SMILIES_PATH}/icon_redface.gif" alt=":oops:" title="Embarassed" /><!-- s:oops: -->

Frenia skrev: När jag är nere eller "down" hör jag allt. Skällde ut min ultragamla granne som bor 2 våningar över mig. Jag hade hört henne säga hur värdelös flickan X var. Och hur äckligt hon luktade. Detta var naturligtvis inte sant. Tanten såg mkt rädd och chockad ut.

Folk på bussen TÄNKER högt enligt mig. och skulle någon viska så får jag panik. Det är såklart MIG dom pratar om.

Försöker tänka mer oegoistiskt men det är inte alltid så lätt :rolleyes:

Jag hade en tid liknande problem när jag var ute på stan. Jag trodde att alla pratade om mig och det var ganska jobbigt. Jag råkade läsa om kognitiv beteendeterapi och hur det gick till.

Nästa gång jag passerade två personer, som pratade och jag trodde de pratade om mig så frågade jag mig: Vad har jag för bevis att de pratar om mig? Jag har ju inte sett dem tidigare. Jag kom då fram att de måste ha pratat om något helt annat.

Sedan avslutade jag med tanken Att de kan inte ha pratat om mig. Det måste vara något helt annat. Även om de pratade om mig så spelar det ingen roll. Låt dem prata. Efter ett par veckor så där försvann besvären och de har inte återkommit.

Frenia skrev: Åh. Den är riktigt jobbig <!-- s:oops: --><img src="{SMILIES_PATH}/icon_redface.gif" alt=":oops:" title="Embarassed" /><!-- s:oops: -->

Ja vad ska man göra? som admin säger kan man fortsätta tänka på det ända tills man bevisar för sig själv att det är bara i mitt huvud. Men det går inte för mig, jag hellre tittar åt det hållet jag tror de som pratar om mig är, och ofta står de där o stirrar ut en. Då blir jag bara mer säker på att det är just om MIG de pratar om. Men nu det senare har jag försökt med en dialog med rösterna och det funkar bra måste ja säga. Det blir mer en dialog istället för "han skiter väl i oss", "han fattar inte" osv.. Det funkar väl rätt bra, även om ja kanske känner mig lite insnöad ibland, men det blir mycke lättare och inte lika fientligt tror jag.

Jag läste alldeles nyss den nya boken &quot;Depression - Om konsten att hålla sig uppe: Kognitiv självhjälp&quot;, som var väldigt nyttig. Den förklarar bra hur negativt tänkande vid depression kan förvärra depressionen och berättar hur man själv kan motverka negativa tankar och depression. Samma strategi kan nog användas vid ganska många av de symptom som vi drabbas av.

Vid depression så poppar automatiska negativa tankar upp typ Jag är oduglig och helt misslyckad!. Det verkar på sätt och vis som en deprimerad person psykar sig själv. När en sådan tanke kommer skall man stanna upp. Skriva ner tanken på ett papper och kritiskt värdera den och försöka hitta saker som talar för att den är sann och saker som talar för att den är falsk. Sedan skall man försöka sätta in tanken i ett större sammanhang och formulera en alternativ tanke typ Jag är ganska duktig på många olika saker även om det någon gång faktiskt händer att jag misslyckas, men det gör ju alla.

Det är kognitiv beteendeterapi som boken baserar sig på. Låna boken på biblioteket. Den är lättläst och bara på 115 sidor. Läs mer om boken här:
www.viska.se/index.php/recension ... hj%C3%A4lp