Mitt andra psykosinsjuknande...

Mer
17 år 2 veckor sedan #69333 av ThinkTank
Det är konstigt att man kan insjukna i psykos igen då man blivit så medveten om allt som har att göra med vanföreställningar. Men det kan man och det gjorde jag iaf. Det här var förra sommaren alltså.

Jag började återigen tro på de tankar som gjort att jag fått första psykosen. Att jag var förföljd att det fanns en stor konspiration etc.
Det var nog mycket att jag tolkade vad folk sa helt fel och trodde att de insinuerade massa saker de inte insinuerade etc. Det var på mitt landsställe. Början av sommaren hade gått bra och jag hade inte känt av några psykotiska tankar. Men så kom de. Jag började tro att jag var utvald. Att jag överlevt en konspirations försök att ta mitt liv. Att jag varit inlåst på akutboendet p.ga. en konspiration mot mig. Att jag hade överlevt var helt otroligt trodde jag. Jag började förstå att släktingar, kompisar, tjejen jag hade träffat under sommaren, att alla var inblandade.

Allt jag trodde var felaktigt men trots det var det verklighet för mig då.

Jag var utvald. Jag var hjälten som återvände - det var så jag såg mig själv. Alla människor på gatan var inblandade i konspirationen, alla släktingar jag träffade kom på besök för att testa mig. Samma sak med familjevänner och flickvännen som skulle komma på besök. Allt var ett test.

Det var en vidareutveckling av tankarna jag haft under min första psykos. En dag var jag ute och predikade i trädgården, massa tankar som inte riktigt kändes som mina (kanske ett förstadie till röster) jag trodde att de här tankarna var skickade av Gud och att jag var utvald. Att det var därför jag började skrika ut dem. Att jag var hjälten som återvände. Jag kommer fortfarande ihåg vädret den eftermiddagen. Familjen var borta och jag var ute och predikade i trädgården. Det började regna och jag trodde att regnet var ett tecken för plötsligt mådde jag mycket bättre. Jag var verkligen inne i en annan verklighet helt och hållet.

Plötsligt då regnet föll ner började jag må mycket bättre och jag insåg att testet var över - jag hade visat mig värdig. Familjen kom hem och vi gick in och såg på TV. Jag kommer ihåg att det var friidrottsvm och att massa av idrottsstjärnorna grät - från början förstod jag inte varför men snabbt insåg jag att det var för att jag - hjälten - återkommit. Jag var verkligen helt psykotisk i det här läget och allt hade gått väldigt fort.

Senare var jag psykotisk på vägen hem från landet. Jag kommer ihåg att vi stannade ett ställe och äta och kvinnan som gav mig glassen såg mig i ögonen. För mig var det ett tecken. Jag var hjälten som återvände och hon kände igen mig.

En man vinkade åt mig och min pappa då vi åkte bilen - ytterligare ett tecken på att alla - nästan alla främlingar var inblandade. Under den här tiden tog jag inte min medicin och jag antar att det kan ha inverkat på att jag fick psykosen. Det är verkligen sjukt så här i efterhand att jag trott på allt det här men jag gjorde det iaf. För mig var det verklighet.

Under den här psykosen blev jag aldrig intagen på vård mer än en gång sen försvann den bara helt plötsligt när jag fick medicin injicerad. Plötsligt var jag frisk igen. Eller det tog någon månad men efter den var jag helt frisk och tillbaka i verkligheten och det har jag varit sen dess. Schizofreni är en konstig sjukdom.
Mer
17 år 2 veckor sedan #69361 av ThinkTank
Under hösten (alltså före jag blev frisk genom injektionen av medicin) så fortsatte min sjukdom. Jag var på fest bl.a. och trodde självklart att festen var en hemlig fest för organisationen som jag nu hade visat mig utvald att kunna deltaga i.

Det var nämligen en gammal bekant/kompis som jag träffade på bensinmacken som bjöd in mig och jag trodde psykotisk som jag var att det var för att han var med i organisationen. Jag trodde allt jag gjorde kontrollerades av denna organisation som kontrollerade allting. Allt verkade så självklart. Jag förstod hur allting fungerade. Hur allting var uppbyggt. Hur hela systemet fungerade.

Jag gjorde mig av med en symbol, en mössa, som jag trodde tillhörde ena organisationen (jag trodde nämligen att det fanns två organisationer) och då jag gjort det åkte jag till den lokala bensinmacken för att köpa något att äta. Det såg ut som om bensinmacksbiträdet grinade och jag förstod varför - han var rörd över att jag gjort mig av med symbolen för organisationen han hatade så. Jag antog nämligen att allt jag gjorde var övervakat av kameror och att alla i stort sett var med i de två konspirationerna (som då konkurrerade med varandra). Kan nämna som en parentes att jag från början trodde det var en konspiration men sedan "insåg" jag att det var två stycken konspirationer.

Under den här tiden mådde jag inte särskilt dåligt, alltså jag var inte deprimerad. Trots att jag alltså var psykotisk. Jag var inte deprimerad under hela min psykos - jag var alldeles för upptagen med att styra världen.

Allt i media som hände var p.g.a. mig. Jag gav order hela tiden och hela världen lydde dem - trodde jag alltså. Sedan började jag höra röster. Jag kommer fortfarande ihåg första gången jag började höra röster. Jag skulle träffa en kompis för att bada och jag hade vart iväg och kört bil och lyssnat på hög musik. Min kompis satt på bryggan och rökte och vi började snacka. Plötsligt uppfattade jag att han pratade med mig telepatiskt. Dvs. jag började tro att jag blivit telepatiskt. Samtidigt som han satt och pratade om något så sa han saker i stil med "jag tror inte ett dugg på det här", "jag säger bara det här för att du är med i..." Jag var telepatisk.

Fortsättning följer
Mer
17 år 2 veckor sedan #69385 av ThinkTank
Sen var jag alltså psykotisk och hörde röster. Tidigare hade jag bara varit psykotisk.

De första personerna jag trodde mig prata med var min kompis, sedan påven och Chris Rock (en amerikansk komiker) och sedan började jag prata med massa kändisar trodde jag. Jag kommer ihåg den eftermiddagen också då jag trodde mig prata med alla dessa kändisar och gamla vänner, det var en liten stund efter jag just börjat höra röster. Det var som en helt ny värld öppnades för mig. Det var inte särskilt fruktansvärt dock - då jag var hjälten och många var rädda för mig eller hyllade mig.

Jag var verkligen djupt inne i en psykos men det konstiga är hur snabbt jag sedan kom ur den med ny medicin. Från början tog jag Zyprexa men jag tog den oregelbundet och struntade ofta ta den (just för att jag var psykotisk och absolut inte ansåg mig sjuk) men sedan fick jag injektioner vilket jag fortfarande får och vilket fungerar väldigt bra.

Sedan var jag inne i stan någon annan gång med en kompis och jag kommer ihåg hur allt som hände var signaler till mig och hur alla hemligt signalerade till mig genom olika koder och genom sättet de tittade på mig. Min mat blev förgiftad flera gånger trodde jag, för jag trodde de testade mig men jag klarade mig såklart och jag insåg härmed att jag verkligen var den hjälte alla lägntat efter.
Mer
17 år 2 veckor sedan #69406 av ThinkTank
Följetongen fortsätter...

Det var iallafall rätt spännande att vara psykotisk andra gången, jag var inte rädd på samma sätt som under min första psykos då jag under min andra psykos "hade listat ut" hur allting fungerade. Jag förstod att det fanns konspirationer, dvs. inbilldade mig att det fanns konspirationer och trodde att de videofilmade mig hela tiden etc. All musik var hyllningar till mig som den store hjälten, varje låt handlade på ett eller annat sätt om mig indirekt, det var ganska härligt faktiskt. Jag var verkligen utvald, hjälten som återvände.

Dock var allt inte kul. Rösterna var ibland jobbiga och skrikiga och jag hade svårt att sova. Jag vill inte bli psykotisk igen så jag ska väl inte försköna allt alltför mycket. Det var väldigt jobbigt med rösterna ibland, många av rösterna tillhörande olika vänner och ovänner jag känt bråkade med mig.

Dessutom var jag rädd men inte på samma hemska sätt som under min första psykos. Däremot är det ju farligt att vara psykotisk, eller det kan bli farligt så därför borde jag inte bli det igen. Trots att när jag drar mig till minnes min andra psykos var den faktiskt inte så hemsk
Mer
17 år 2 veckor sedan #69410 av stefan
Intressant läsning. Känner igen mycket... Mina psykoser med dess subjektivt upplevda händelseförlopp skapas i ett tumult av feltolkningar, starka känslor och en viss överaktivitet.