Jag håller på att läsa Mark Vonneguts bok "Just like someone without mental illness only more so", som är en självbiografi.
När Mark var ung levde han med sin pappa författaren Kurt Vonnegut, sin mamma och sina syskon tillsammans med fyra föräldralösa släktingar i ett stort hus på landet. Det fanns konstnärlighet och psykisk sjukdom i båda familjesidorna. Man såg till exempel att föräldralösa barn skulle dyka upp i huset en tid innan olyckan skedde som ledde till att de fick ta hand om släktingarnas barn. Mark fick en fri uppfostran med kanske för lite uppmärksamhet och struktur, men mestadeles en lycklig barndom. I ungdomen fick han dock för sig att han skulle rädda världen och hade röster, varken sov eller åt, och hamnade på sjukhus där han fick diagnosen schizofreni. Efter många turer ut och in på sjukhus, med den tunga medicinen Thorazine (Hibernal) och så småningom även Litium återhämtade Mark sig och studerade matematik och naturvetenskap. Han trappade ut medicinerna och ansökte till olika universitet för att studera medicin och blev antagen vid Harvard. Han hade då varit sjuk i fyra av de 6 föregående åren, men vände erfarenheten till en merit i sin ansökan. Mark blev barnläkare och arbetar fortfarande som det, 62 år gammal. Han fick dock ett skov av psykisk sjukdom senare i livet, och då ändrades diagnosen till bipolär sjukdom. Han tar Litium än idag för det. Mark är gift och har barn och lever ett rikt liv.
Jag har läst nästan hälften av boken nu, fortsätter att läsa för det är en mycket spännade skildring av kampen mot psykisk sjukdom och för möjligheten att leva ett vanligt liv med allt det innebär. Läs boken! Du blir inte besviken.
" title="Wink" /><!-- s:wink: --> 
