Dostojevskij's Brott och straff

Nu har jag kommit så långt att huvudpersonen Rodja begått mordet. Dubbelmordet på pantlånerskan och hennes hunsade halvsyster. Jag är på sida 168 av bokens 633 sidor.

Det är en märklig personskildring på så vis att man varken får sympati eller antipati för mördaren och studenten Rodja.

Enda kruxet med att läsa ryska romaner är det komplicerade systemet för personnamn som de har. En person har inte bara förnamn och efternamn utan en rad namn, så det kan vara svårt att hålla reda på. I början av boken finns dock en namnlista över nyckelpersoner a i romanen, vilket är bra att ha att gå tillbaka till om man rör till det med personerna.

Memphis, tror du att R lider av en psykos, hunger eller en depression?
boe

Kul att se dig boe, du skuggläser på viska, fast du sällan loggar in för att svara, är du uppe i tillräckligt med poäng för att bli hedersmedlem på viska.se du borde bli hedersmedlem då du oförtrutet följer viska

boe skrev: Memphis, tror du att R lider av en psykos, hunger eller en depression?
boe

Tror inte att han lider av psykos, för han är ganska kvar i realiteten. Inga grandiosa idéer. Inga vanföreställningar. Men han är nog både deprimerad och har problem med nerverna. Han har egentligen ingen giltig ursäkt för morden tycker jag. Han är känslokall.

Jag har nu bara ett par kapitel kvar att läsa i boken, och det som återstår är den spännande upplösningen, så jag ser fram emot det. Det börjar verkligen tätna. Flera personer vet nu om att R mördat och frågan är bara hur allting slutar för honom. Jag har en gissning att han blir mördad själv, eftersom en dekadent person som älskar hans syster nyss lagt en pistol med ett skott kvar i fickan. Men det är bara en gissning! Jag ser fram emot detta!

Vad tycker du om boken? Är inte den svårläst?

Clean, jag tycker bra om boken, men jo, den är lite svårläst pga det är mycket text på hela sidan, och det är långa kapitel. Men det var värt det att ta sig igenom den. Språket är egentligen inte krångligt, Dostojevskij skriver tidlöst enkelt. Han bryr sig inte så mycket vid miljön eller vad folk vardagligen gör, utan det är människornas psykologi och deras samtal som står i centrum och driver hela handlingen. Ska inte avslöja hur boken slutade! Ifall nån vill läsa den.

Det som slår mig med Dostojevskij är att det är en ädel mänsklighet han beskriver. Personerna är så ädla, högtidliga och finkänsliga, finlemmade. De går inte på toaletten. Dostojevskij's raka motsats är Bukowski. Där människans skitighet belyses i det bryska morgonljuset. Det är en smaksak vad man gillar.