Gillar alien filmerna och såg tillsammans med en kompis premiären av den första med farsan eftersom jag inte riktigt hade åldern inne. (Tror det var 1978.)
You are... a beautiful, beautiful, butterfly från alien-resurrection kom upp i tankarna eftersom jag sedan länge föreställt mig den sensomotoriska återkoppling som ger mig alla röster som en grotesk fjärill med vingar av två öron och en kropp bestående av en mun som babblar i takt med de fladdrande öronen. Vidare kopplar jag till den underbara känsla som uppstod en gång tidigare när jag inte gick emot de som trakasserade mig utan i stället sa att jag älskade dom.
Kollade därför in dialogen och gjorde en del associationer bland annat när jag föreställer mig vara Ripley...
En forskare när han ev. någon gång i framtiden förstår hur hjärnan kan skapa rösttankar eller jag besegrad av mig själv via denna fjärills skapade dialog.
[when the Alien "baby" emerges from the Queen's womb]
Dr. Gediman: You are... a beautiful, beautiful, butterfly.
Associationer till min förmåga att hantera rösttankarna och den del av mänsklighetens historia som sedan urminnes tider präglats av liknande upplevelser.
Johner: You can't fly one of these things too, can you?
Ripley: Are you kidding? This piece of s*** is even older than I am.
När man lever i en annan verklighet
[voiceover] Ripley: My mommy always said there were no monsters. No real ones. But there are.
och när man kommer tillbaka till verkligheten
[about the Earth] Annalee Call: It's beatiful.
Ripley: Yeah.
Annalee Call: I didn't expect it to be. What happens now?
Ripley: I don't know. I'm a stranger here myself.
