Börjar igen med ZYP.

Först så ska ni ha tack för all värdefull info jag fått under denna korta tid.
Jag orkar efter nästan 3 månader inte mer utsättningssymptom av ZYP. och från idag så börjar jag med 2,5mg, ändå bättre än 10mg.
Vi ska alla dö bara det går snabbt och smärtfritt. Jag föredrar ett kortare liv utan lidande än ett långt med ständig själslig smärta. Kanske är jag feg men jag gjorde ett ärligt försök i alla fall.
Berätta gärna om det är nån som lyckats eller misslyckats med att sluta med neuroleptika speciellt då Zyp.
Må bra!

Det gäller att acceptera att man skall dö och det kan man göra när som helst. Det gäller att kunna acceptera det också, samt att man inte skall ha någon som helst ångest inför detta faktum.

Samt att man skall vara medveten om att döden kan drabba både nära och kära också.

Detta plus att döden kan se ut, precis hur som helst...

och skrev: Först så ska ni ha tack för all värdefull info jag fått under denna korta tid.
Jag orkar efter nästan 3 månader inte mer utsättningssymptom av ZYP. och från idag så börjar jag med 2,5mg, ändå bättre än 10mg.
Vi ska alla dö bara det går snabbt och smärtfritt. Jag föredrar ett kortare liv utan lidande än ett långt med ständig själslig smärta. Kanske är jag feg men jag gjorde ett ärligt försök i alla fall.
Berätta gärna om det är nån som lyckats eller misslyckats med att sluta med neuroleptika speciellt då Zyp.
Må bra!

Jag hade inga abstinens besvär när jag slutade med Zyprexa, det svåra var istället att hitta en ersättningsmedicin som kunde hålla psykosen i schack. Jag har provat flera stycken som misslyckats. Nu går jag på Haldol. Anledningen till att jag slutade med Zyprexa var viktökningen.

Nissegossen skrev: Det gäller att acceptera att man skall dö och det kan man göra när som helst. Det gäller att kunna acceptera det också, samt att man inte skall ha någon som helst ångest inför detta faktum.

Samt att man skall vara medveten om att döden kan drabba både nära och kära också.

Detta plus att döden kan se ut, precis hur som helst...

Fast friska människor tänker nog inte på döden på samma sätt som sjuka människor gör. Varje dag är en kamp med mediciner som bryter ner. Fast för tillfället mår jag relativt bra, har mått sämre.

Tar du fortfarande Trilafon Nissegossen? Tar du någon övrig medicin? Själv tar jag Haldol + Propavan + Theralen.

Alla dör vi tillslut, men det är upp till var och en hur man vill leva sitt liv. Vissa människor dör av hjärtinfarkt, hjärntumör, droger, alkohol, cool eller skelletcancer osv. Man måste inse att man måste värdesätta sitt liv. Det är ens eget beslut. Bättre att dö av droger än av tristess. Detta beigegråa tristessaktiga liv är så tråkigt som man skulle kunna betala för att dö nästan. Jag vet hur det var vid "Slaget om Stalingrad". Jag har sett filmen. Dom ville bli avrättade för att slippa kylan, men det gick ju givetvis inte. Befälen var iskalla och ville att dom skulle frysa till döds. Det finns någonting tillslut som heter överlevnadsinstinkt, som man klarar sig på i längden . När man går igenom tuffa saker så ser man saker från en annan synvinkel.

Ready skrev:

Nissegossen skrev: Det gäller att acceptera att man skall dö och det kan man göra när som helst. Det gäller att kunna acceptera det också, samt att man inte skall ha någon som helst ångest inför detta faktum.

Samt att man skall vara medveten om att döden kan drabba både nära och kära också.

Detta plus att döden kan se ut, precis hur som helst...

Fast friska människor tänker nog inte på döden på samma sätt som sjuka människor gör. Varje dag är en kamp med mediciner som bryter ner. Fast för tillfället mår jag relativt bra, har mått sämre.

Tar du fortfarande Trilafon Nissegossen? Tar du någon övrig medicin? Själv tar jag Haldol + Propavan + Theralen.

Jag har Trilafon samt Theralen, den vid behov. Tar väldigt sällan Theralen.