- Inlägg: 33
Zyprexa kanske har förstört mitt liv under 8 år!
/Björn skrev: Hmmm... ...Ja, jag håller fortfarande på och strular med 1.25 mg Zyprexa på kvällen och jag har aldrig haft så mycket ångest som när jag gått på Zyprexa och fått veta vad den ställer till med i kroppen.
Tack för boktipset, jag står nu i kö för att låna den.w200i skrev:
En bra bok om farmakologi är Psykofarmaka : läkemedelsbehandling av psykiska sjukdomar / Odd Lingjærde ; översättning: Christina Bengtsson ; faktagranskning: Finn Bengtsson
Det är faktiskt flera andra gäster o användare, som också haft stora problem med att sätta ut Zyprexa. Den gemensamma nämnaren har hitintills varit att vi har fått Z på felaktiga indikationer, eller alldelens för länge.
Som jag ser det är det bästa du kan göra om du vill sätta press på läkaren, att i samförstånd sänka dosen och därefter med måendet konstatera att du fick rätt!
Jag var idag på en cafékväll med en förening för neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, en förening jag sitter i styrelsen i. Det slog mig att dessa människor är mycket konstigare än jag tidigare trott, att det syns ganska uppenbart att de har problem, det har aldrig varit så väldigt tydligt för mig. Jag vet inte ens om jag egentligen gillar dessa personer som jag har arbetat med! Jag har aldrig varit psykotisk eller schizofren och den här insikten har ingenting med det att göra!
Det är ett bland ett dussin exempel på hur jag mer och mer vaknar upp ur en dvala som jag allt starkare misstänker har förstört hela mitt liv under tiden jag tagit medicinen - i ÅTTA ÅR!!!!! Den har påverkat ALLA aspekter av mitt liv. Dygnet runt har jag T.EX. varit extremt trött. Jag märker nu att det inte är lika jobbigt att bara stå upp!! Min samtalsterapeut har senaste tiden halvt försökt övertyga mig om att jag behöver någon typ av boendeassistans för att jag varit så trött och trög att de uppenbarligen inte tycker att jag klarar mig själv. Jag har läst 5½ år på universitet varav ett år i Dublin, spelade elithockey innan jag slutade vid ung ålder.
Så mycket känslor kring det här!! Så mycket ilska, sorg, lättnad över att mardrömmen KANSKE är över. <!-- s:oops: --><img src="{SMILIES_PATH}/icon_redface.gif" alt=":oops:" title="Embarassed" /><!-- s:oops: --> <!-- s:oops: --><img src="{SMILIES_PATH}/icon_redface.gif" alt=":oops:" title="Embarassed" /><!-- s:oops: -->
Men än vet jag inte säkert, kanske ska påpekas!!
Någon bär ansvaret för det här, jag klandrar mig själv men kanske är det läkaren som har största ansvaret? :
Att jag inte förstod detta, hur kunde jag missa det.
Ett problem är att den läkaren är den överlägset bästa jag har haft, han är inte bara kunnig utan har en väldigt generös männniskosyn och konstigt nog nästan magisk människoinsikt. Det var också han som påbörjade processen med att sätta ut mediciner. Även om han har sett mig ha dem i sju år innan dess! (en annan satte in dem 1 år tidigare)
Jag hittade det här nu, ifall jag ska ta det vidare. "I Sverige är all icke-godkänd användning belagd med licenskrav, som utfärdas av Läkemedelsverket."
Källa: sv.wikipedia.org/wiki/Zyprexa#Ic ... rivning.29
Jag behandlades för "icke-godkänd" användning - tilläggsbehandling till depression respektive generell ångest.
Hur har ni hanterat det jag går igenom? :
Läkaren brukar ha så mycket skräp om patienten i journalen att denne går fri om man försöker anmäla honom för felbehandling. Det är inte att ta ansvar för konsekvenserna av dagens mediciner, tycker jag. Vet inte hur rättsläget är, men har inte hört talas om någon som fått just något av att stämma ett läkemedelsbolag i Sverige. Hela ansvaret och konsekvensen av medicinbehandlingen hamnar alltså på patienten. Som kan vara för sjuk för att kunna ta förnuftiga beslut.
Själv har jag kommit fram till att en underhållsdos Abilify hjälper mig att leva. Lagom trött och nöjd är den korta beskrivningen av hur jag upplever den. Zyprexa gjorde mig så sömnig att jag tyckte livet var tungt. Dock är det olika hur man reagerar på mediciner så det går inte att rekommendera alla Zyprexa-användare att "byta upp sig" till Abilify.
Det sågs som ett experiment att ge mig Zyprexa och jag är glad idag att ingen propsar på att jag ska ta den.
Prata inte med hat i munnen!
- Hell on earth part III!!
- Besökare
BOMBA ATOMICA!!!
Prata inte med hat i munnen!
Var rädd om ditt arbete.... ta inte ut irritationen som du har mot läkaren på din arbetssituation... alla människor har sina knepigheter, även friska... du ångrar nog om du förlorar din roll i det sammanhanget...
Sen kanske du ändå söker dig vidare mot något annat nu när du är piggare... önskar dig mycket lycka till med det...
Har du haft paradoxala reaktioner på bensodiazepiner, eller var det någon annan?
Vid felaktig diagnos (t ex icke psykos) är jag egentligen inte riktigt övertygad om att det är mindre dåligt vara ”beroende” av neuroleptika än beroende av bensodiazepiner.
Du skriver alltid så rart och vänligt!!