Hur vet man rätt är rätt ?

Sitter och undrar i det tysta, många tankar kring. Ska jag egentligen äta antipsykotiska. Läst en himla massa och något som är återkommande, svårt att sluta nog inte rätt medicin. Ja, har försökt trappa ned, glömt medicinen men jag går direkt in i något hypomani tillstånd, och då inte det bästa av dem. Visst försvann skuggfenomenen och rösterna. Men jag har inte dem alltid de kommer i skov. Kan vara ren skär ångest som är så pass hög, behöver ju inte direkt vara psykotiskt eller som sagt gränspsykotisk.

Försöker väga fördelar mot nackdelar.

Fördelar mer samlad, klarar av hålla kvar den röda tråden. Associerar inte lika hej vilt längre. Sinnesro.
Nackdelarna är fler än fördelar. Insomnia, sömnstörning, och mycket fler än så.

Har visserligen kommit ur depressionen. En biverkning, eller är det den som fortfarande ligger kvar och strular. Jag vet inte riktigt.

Jag har ingen psykotisk diagnos direkt som mani eller schitzoaffektiv. Den sista är under utredning men det kan lika väl vara att det handlar om att jag dissociativ. Den är under utredning den med.

Hade en vanföreställning, eller mycket kraftigt magiskt tänkande vid sista skovet.

Jag har frågor, söker svar. Svar vet jag att jag kanske inte kan få alltid. Rädd att jag sitter fast och inte kan ta mig ur. Antipsykotiska har jag förstått att jag kommer att behöva som behovsmedicin eller i förebyggande syfte...

Hur vet man när man har hittat rätt i medicin djungel ??

Antipsykotika har effekt mot vanföreställningar, hallucinationer, tankestörningar och katatoni. Antipsykotika används främst mot psykoser, men kan ibland användas vid andra tillstånd som ångestsjukdomar och depression. Vid dissociativa besvär används väl främst psykoterapi vad jag har läst och inte antipsykotika. Eftersom du fått antipsykotika så borde de tyckt att du har psykotiska symptom. Har du någon i släkten med psykossjukdom, bipolär eller epilepsi?

Inte vad jag vet öppet om det är någon som har haft någon form vanföreställningar, psykoser etc... Vet vagt att en på ena sidan av släkten kan ha varit inlagd mycket på mentalsjukhus och vad jag vet motsatt mot vad som sägs, tog individen livet av sig. Varför minns jag inte riktigt...

Däremot har jag haft en trasig uppväxt. Den går mer att ta på så att säga.

Har fått Abilify mot att jag fick ett kraftigt önsketänkande och tankarna var så levande (läkaren säger att det kan ha handlat om vanföreställning). Det skulle lixom vara skönt och härlig känsla att kliva framför tåget. Jag var hela tiden medveten om det sjuka i tankarna och fick kämpa en hel del för behålla båda bena på jorden och inte låta tankarna bli det styrde.

Det är främst för skuggfigurerna och eventuella tankegånger som ovan skulle komma igen som jag fått Abilify för. I förebyggande syfte.

Tanke på att jag fått mer de mycket ovanliga biverkningarna, kan ju börja radda dem. De negativa är mer än det positiva. Jag har inte sovit riktigt ordentligt snart på fem månader. Tar det jag har så att jag får sova.

Vet många bipolära får Abilify som stämningsstabiliserande eller som tillägg.

Fast ser man till perioden innan, så arbetade jag heltid i åtta månader innan. Slutade med att jag blev kränkt och direkt diskriminerad. Mycket från förr blev då omrört och jag mådde inget bra psykiskt efter det. Det var efter detta när jag väl började kunna slappna av som mycket kom. Den diagnos som är satt på mig är snabbsvängande bipolär. Den fick jag genom att jag inte blev helt bra efter DBTn och har en vän som är psykiatriker. :skifta

För mig känns det mer som om, att mycket har gått mer på rutin än först ta reda på fakta. Varför antipsykotiska handlar mer om att många mina symtom och att jag har skov som påminner om schizoaffekt men jag förstår inte varför sätta in så pass tung medicin innan man egentligen har fakta att så är det. Schizoaffektiv påminner en hel del om man har bipolär tillsammans med dissociativ störning. Med dissociation så kan man få skuggfigurer, röst hallisar där med. Dissociation är en diagnos som jag har haft och har varit symtomfri i över fem år, fram till nu i höstas.

Men som jag sa först, jag vet ju inget direkt om min släkt. Det är inget som någon har någonsin pratat om eller har varit öppen om. Psykisk ohälsa vet jag att det existerar men som sagt inget man talar om. Det är ingen heller som är "förvånad" över att jag mår som jag mår heller, utan det som sägs "hon ärvde den sköra skälen"...

Hur mycket Abilify tar du? Du kanske bara hade kunnat sänka dosen lite. Jag tar den också och tycker det är väldigt tryggt att slippa "besvären" som jag annars får utan den... Min dissociation är nästan som bortblåst sedan jag började med högre doser Abilify och det känns toppen! Att sömnen blir rubbad, stör inte mig så sätt - då tar jag sömnmediciner istället. Bara jag får må bra i vaket tillstånd så är jag mer än nöjd, så att säga...

Ta nu väl hand om dig och du kanske borde prata med din läkare om detta?

:hjärta

Jag är medicin känslig och käkar 5mg. Får jag ordning på sömnen så är allt mer okej det duger. Halverar jag dosen så går in i hypomani...

Ska ta upp detta med min läkare och jag hoppas att hen har tid att lyssna. Mer än säga som sist "Jag vet inte utan jag tror att vi väntar och ser vad som händer"...