Jag tycker inte mat är lika intressant. Det intresserar inte mig. Jag bryr mig inte om mat så mycket kan sägas. Det enda som kan vara lite roligt är yoghurt. Men jag väntar längre mellan mina 2 måltider och jag tycker typ bara yoghurt är det enda bra. Jag tror dock inte att jag utvecklar anorexia för jag vet vikten av att man måste äta.
Jag har fått minskat sömnbehov också. Dessutom är jag mera hemma i mig själv, jag är den personen jag brukade förut vara. Jag är mig själv. Förut någonstans var jag någonstans inte vaken, någonstans i mig var jag inte väckt. Det sov. Det är självklart att antipsykotika kan ändra ens personlighet och sättet att vara och tänka. Dopamin styr personligheten och dessa mediciner påverkar ju dopamin! Googla på det, det finns artiklar om det hur dopamin styr personligheten!
Och Seroquel biter exakt på min problematik. Under tiden med Zyprexa kunde jag ha röster som hördes lite, de var inte påtagliga men de fanns där. Med Seroquel finns inga röster, det är fritt, det är tyst och hörs aldrig. Om det finns röster så är de för svaga för att märkas isåfall.
Och jag tror att om man har röster då går man oftast på fel medicin! De brukar försvinna vid rätt medicinering.
