Om psykiatrin..

Hela psykiatrin förändrades när jag själv ändrade inställning till vård. Och dessutom är alla människor olika. När jag var inställd på att psykiatrin var emot mig, så vart min verklighet så! Nu ser jag att de faktiskt vill och menar väl!

Jaana79 skrev: Hela psykiatrin förändrades när jag själv ändrade inställning till vård. Och dessutom är alla människor olika. När jag var inställd på att psykiatrin var emot mig, så vart min verklighet så! Nu ser jag att de faktiskt vill och menar väl!

Det ligger mycket i det!

Väldigt intressant. Vad gjorde att du blev negativ till psykiatrin och vad var det som senare gjorde att du blev positiv?

Admin1 skrev: Väldigt intressant. Vad gjorde att du blev negativ till psykiatrin och vad var det som senare gjorde att du blev positiv?

Först när psykosen kom flyttade jag till ett kvinnokollektiv/behandlingshem, där fick jag en mer alternativ behandling i terapin, som var psykosyntes. (Har mer helhetssyn än psykiatrin). Jag hade en teraput som trodde på kroppens egen läkningsförmåga utan att ta till medel utifrån liksom. Jag tog det till mig, och brottades med psykiatrin i några år då dessa behandlingsformer krockade med varandra! Jag har haft et helsikke med psykiatrin under de åren jag kämpade på envist å tappert!

Nuförtiden försöker jag vara possitiv till vården, men det är inte alltid så lätt. Det går att resonera med vårdpersonal. Jag har en mycket bra läkare som lyssnar på mig. T.ex när han ville sätta in Zyprexa, jag protesterade, o slapp.

PSR skrev:

Jaana79 skrev: Hela psykiatrin förändrades när jag själv ändrade inställning till vård. Och dessutom är alla människor olika. När jag var inställd på att psykiatrin var emot mig, så vart min verklighet så! Nu ser jag att de faktiskt vill och menar väl!

Inte så märkligt att omgivningens beteende är beroende av hur man beter sig själv. Rätt olyckligt om man går omkring och tror att omgivningen vill en ont. Det blir ofrånkomligen en självuppfyllande profetia.

Vårdens problem är definitivt inte att de personligen vill sina klienter illa. Rätt absurd anklagelse för övrigt. Problemen handlar oftast om dålig organisation respektive makt och pengar. När det gäller psykiatrin tillkommer förstås att de är rädda för sina klienter eftersom det blivit en felaktig vardagsföreställning att vi är farliga.

Usch ja, jag har varken varit en fara för mig själv eller ngn annan. Ansåg jag själv iaf!