Varför lägga in sig?

När ni lägger in er frivilligt, varför gör ni det?
Jag undrar lite faktiskt, jag själv skule bli tokig på 90% av vårdplatserna, dels av medpatienter som har för min sjukdom jobbiga sjukdomar(tex skiker konstant), sen är det ju sjukt inrutat och trist.

Folket runt omkring en är lika galna. Undrar vad verkligt är? Är jag sjuk eller kanske sund egentligen?

Allså, jag förstår en hel del, om man ska testa mediciner, om man har totalkaos osv, men så är det väl rätt sällan ändå? Jag dömer av de jag sett på psykena. Inte i toppform, men va tusan, inte behöver de ngn egentlig vård... En del behöver kanske övervakning iofs....men vara på
en klassik vårdavdelning pga det?

Och gör man det för bra och trevliogt är ju ofta kaoset hemma ENORMT å andra sidan....vem vill bli frisk då? Ise-alises story om hur bra hon blitt behadlad får mig att fundera på en sem...lite inläggningsvård.

Det är kanske så det ska vara? Eller? Svår fråga, moraliskt när det är som det är i samhället. Är det tex inte lustigt att inte luffare får det lika bra som fångar iaf? De gör ju inget brott, ändå får de leva på gatan.

Jag tror hursomhelst att jag inte skulle orka med en sjukhusvistelse, bli sämre av den, så det skrämmer mig mkt..

jag tror alla människor fungerar olika. för vissa hjälper det nog att vara inlagd, för andra inte.
men jag tror inte problemen i sig försvinner bara för att man blir inlagd, men kanske man kan få vila upp sig lite så man sen orkar ta tag i problemen.

jag själv tillexempel, både hatar och älskar att vara inlagd.
jag älskar det för att all press försvinner, man behöver inte tänka själv, man behöver inte anstränga sig för att vara "normal", mår man dåligt kan man göra det öppet. (det kan man iofs göra utan att vara inlagd, men det gör inte jag)
men samtidigt hatar jag det. att vara övervakad, inte kunna vara ifred eller göra vad man vill. att bara få gå ut om och när någon personal har tid.

just nu är jag skriven på en sluten avdelning. men bor inte där. och jag tycker det här har fungerat bäst! går dit på samtal ett par gånger i veckan, träffar både psykolg och läkare, äter lunch där, och träffar regelbundet min kontaktperson och vi går ut och gör saker på stan. typ går och fikar, går på bio och sånt.

men ja, det jag ville säga var egentligen bara det att olika människor mår bra och blir hjälpta av olika saker. det som funkar för någon kanske inte fungerar för en annan och tvärt om.

Jag tror att majoriteten av inläggningarna är tvångsvård. Jag har sett siffror på över 60 % tvångsvård. Ungefär 20 % av den psykiatriska vården är rättpsykiatrisk vård. Det betyder nog att den frivilliga vården inte är så stor egentligen idag på sjukhusen kanske 20-30 % av psykiatriplatserna.

Jag tror att dagens avdelningar kommer att få alltmer trenden av tvångsvård. Tanken är att den frivilliga vården i framtiden skall ske på små enheter med 5-6 bäddar, där man kan vistas kortare tid. Mycket av framtidens vård kommer att ske i hemmet med uppsökande team med läkare, psykologer mm som hälsar på ett par gånger per dag vid behov.

Det är också viktigt att vara medveten om att sjukdom har behandlats med sjukhusinläggningar i flera hundra år. Det finns en vana och förväntningar att det skall vara så, även om det kanske egentligen inte alltid är nödvändigt. Om man lider av paranoia kan det dock kanske vara tryggt att befinna sig på en plats som bedöms som säker. Inläggning kan kanske vara en trygghet och nödvändigt då.

Skulle aldrig lägga in mig frivillgt. Som vården ser ut idag är det inte ett val för oss patinter att göra. Slutenvården är en åtgärd som läkare/sjukvården har för att kunna skydda sina patienter från självskadebeteende, vandalisering/kriminalitet (beteende som kan ge den sjuke mer problem), och självmord. Det är även ett sätt att skydda den friska delen av befolkningen från individer som förr tillfället mår för dåligt för att kunna ta ansvar för sig själva.

Jag vill på intet sätt moralisera. Jag har själv varit LPT:ad. Jag har varit det på rätt grunder. jag har också varit det på fel. Att folk ibland (ofta?) läggs in enligt LPT i onödan, tycker jag är det eventuella problemet och det är ett problem då det både kostar, tar onödiga resurser och väldigt snabbt hospitaliserar människor. Det är inte ett problem att samhället i vissa fall tar ett ansvar för sina medborgare.

Håller med Admin om att detta ansvar hade kunnat tas på ett annat sätt än genom slutna avdelningar. De är fruktansvärda, men vad som bjuds idag.

Jag själv var inlagd första gången våren 2004, jag visste inget om avdelningar (psykiatriska) eller sånt. Jag följde med strömmen för jag mådde så dåligt och så, gjorde inte så mkt på avdelningen...låg och sov typ med skorna på...ville äta på rummet men det fick jag inte..missade maten ofta för ingen kom och sa att det var mat och jag var ju helt frånvarande pga av rädsla, depression och paranoia. Då tänkte jag att kanske skulle få hjälp, NU efter lite mer erfarenhet av psykvården så kommer jag aldrig lägga in mig igen....jag kämpar hellre själv och mår dåligt på utsidan än blir inlagd...

Ja. ja...ja..


Jag har självmordstankar nu, måste göra ngt, vadsomhelt, kan inte göra ngt eftersom jag är så destrutiv, vad ska man göra, vad orka, det går inte, kaos.